Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland, av doktor Martti Jukola, redaktör Pehr Lindholm, redaktör K. A. Larsson och ingenjör Erik Salander - Skytte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
FINLAND
Den storartade skjutbaneaniäggningen vid Malm utanför Helsingfors under VM-tävlingarna
1937, då den invigdes.
Trots enstaka framgångar kände sig
finnarna ända till 1930 mera som
lärjungar till Schweiz och Sverige. Man
inbjöd bl. a. W. Lienhard 1926 och Olle
Ericsson 1928 för att se vad de kunde
lära ut. Kanske var det den senares
frigjordhet från övertro på de schweiziska
gevären, som lockade finnarna att gå
sina egna vägar i fråga om vapen och
ammunition. I stället för de
kontinentala ländernas studsare med deras
många krumbukter och bekvämligheter
satte man enkla, raka don och en
rationell idrottslig träning.
1930 ett märkesår i finskt skytte.
Genombrottet kom 1930, då Einari
Oksa tog VM med fritt gevär i
Antwerpen, samtidigt som S. O. Lindgren och
K. Leskinen placerade sig främst i
liggande med miniatyrgevär. Vid VM 1935
i Rom slog laget för första gången
schweizarna, och sedan dess är det blott
esterna, som kunnat betvinga sina finska
läromästare.
De mest kända namnen äro: V.
Mii-nalainen, som i mitten på 1930-talet
var världens bäste allroundskytt, Nils
Wasenius, ståendespecialisten Olavi Elo
och gevärshantverkaren Toivo Mänttäri.
Ännu mera känd än dessa är dock
förre presidenten P. E. Svinhufvud,
flerfaldig finsk veteranmästare, som
genom sin auktoritet och sitt intresse
betytt mycket för skyttet.
Till VM-tävlingarna i Helsingfors
1937, då Finland debuterade som
arrangör av stortävlingar, byggdes storartade
skjutbanor vid Malm utanför
Helsingfors.
Hur skyttet är organiserat.
Den finska skytterörelsens organisation är
i vissa avseenden lik den svenska. Det
finnes sålunda distrikt, motsvarande svenska
förbund, och under dem de enskilda
föreningarna. Olikheten ligger däri, att Finlands
Skytteförbund har hand om skyttet i
sports-lig form och därigenom är att betrakta som
ett mellanting mellan svenska
sportskytte-organisationer och svensk skytterörelse,
medan de finska skyddskårerna inrikta sig på
det direkta försvarsskyttet och kunna
betecknas som ett mellanting mellan svensk
skytte-och landstormsrörelse. En lokal skyddskår
kan dock vara ansluten till skytteförbundet,
samtidigt som den är en enhet i den militära
skyddskårsorganisationen. Många
skyddskårer ha skyttet som huvudsaklig verksamhet.
1097
1086
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
