Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikast - Friktionsgrepp, friktionstag - Friluftsdagar - Friluftsliv - Friluftsreservat, av redaktör Nils Horney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRILUFTSRESERVAT
I basketboll skall frikast mot mål
utföras av den spelare, mot vilken förseelsen
begåtts. Ingen annan spelare får befinna sig
inom frikastgränsen (-^-Basketboll, bild 2).
I handboll får frikast gå direkt i mål.
Bollen skall fore kastet vila i kastarens hand
(händer). Ingen motståndare får befinna sig
närmare bollen än 3 m i innehandboll och
6 m i utehandboll. Har felet begåtts i
närheten av målgårdsområdet, 3 m i
innehandboll och 6 m i utehandboll, gälla särskilda
bestämmelser (-^-Handboll).
I vattenpolo skall frikast i regel
utföras av den spelare, mot vilken felet begåtts
och från det ställe, där förseelsen skedde,
övriga spelare skola stanna på sina platser,
till dess bollen lämnat den kastande
spelarens hand. Se vidare Vattenpolo.
Friktionsgrepp eller friktionstag
kallas vid bergbestigning ett grepp med
handen, varvid dennas tryck mot
klippan och den därav ökade friktionen
utgöra en väsentlig del i den gripande och
kvarhållande kraften. Pan.
Friluftsdagar kallas de dagar, som
äro anslagna till friluftsverksamhet vid
skolor i Sverige. Även benämningen
idrottsdagar förekommer.
Friluftsverksamhet omnämnes första
gången i stadgan för rikets allmänna läroverk
1905, vilken gav rektorerna rätt »att 2 till 3
gånger varje termin bevilja lärjungarna
frihet från hemarbete till viss dag mot
skyldighet för dem att under bestämd tid ägna
sig åt friluftsövningar eller friluftslek».
En helt annan uppfattning om
friluftsverksamhetens betydelse för skolans arbete
kommer till synes i läroverksstadgan 1928, som
föreskriver, att minst 15 dagar per läsår
»skola användas till idrottslig och
friluftsverksamhet». 1932 ändrades antalet dagar till minst
10 och högst 12 per läsår, vilket antal även
gäller för kommunala mellan- och
flickskolor.
I folkskolorna infördes obligatoriska
friluftsdagar först 1940, då det bestämdes, att
4—6 dagar per läsår skulle användas till
friluftsverksamhet. Vederbörande skolstyrelser
ha dock rätt att på vissa villkor utöka
antalet dagar.
Syftet med friluftsdagarna är framför allt
att bereda eleverna rekreation och omväxling
i det dagliga arbetet. Man vill också med
friluftsdagarna särskilt påverka lärjungarnas
karaktärsdaning. De friare formerna för
samvaron mellan lärare och elever under dessa
bidraga till att utveckla en allmän
kamratkänsla och ge läraren tillfälle att lära känna
sina elever på ett förtroligare sätt än under
det vanliga skolarbetet, varigenom han kan
få nya synpunkter på lärjungarna och deras
behandling.
Friluftsdagar förekomma på många håll i
skolor även utom Sverige. N. H-n.
Friluftsliv i skilda former har på de
senaste årtiondena i Sverige blivit en
viktig faktor vid strävandena att höja
folkhälsan. Dess olika former skildras
i artiklarna Bergbestigning, Camping,
Cykelturism, Fjällsport, Kanotsport,
Segelsport, Skidsport, Skridskosport,
Vandrarsport o. s. v. Vidare hänvisas
till artiklarna om olika former av jakt
och fiske samt till artiklar om viktigare
turistorter och fjäll.
FRILUFTSRESERVAT.
Av redaktör Nils Horney.
Friluftsreservat eller
friluftsallmän-ning är ett naturområde, avsatt för
friluftsliv. Den av industrialismen
framkallade folkanhopningen inom
begränsade områden har i flera länder
föranlett statsmakterna, kommuner eller
ideella sammanslutningar att söka trygga
naturområden, lämpliga för
rekreationsändamål.
U. S. A. föregångslandet.
Redan under 1800-talet började man i
U. S. A. avsätta vidsträckta områden med
vacker eller egenartad natur, s. k. national
parks. Numera uppgå dessa amerikanska
nationalparker, vilka äro öppna för
friluftsliv, tältning o. s. v., till ett tjugotal med en
areal av sammanlagt omkr. 60 000 kvkm.
Mest kända äro Yellowstone National Park
(som avskildes 1872) i Klippiga bergen och
Yosemite National Park (1890) i Kalifornien.
Flertalet national parks äro belägna långt
från de folkrikaste delarna av U. S. A. och
ha ur rekreationssynpunkt sin huvudsakliga
betydelse som mål för semester- och
ferieresor.
Mer lättillgängliga friluftsreservat ha flera
av staterna skapat inom sina egna gränser,
de s. k. state parks. Sålunda har staten New
York 65 sådana statsparker. Den största av
dessa är belägen i Adirondacks skog- och
sjörika högland och har en areal av icke
mindre än 8 000 kvkm. Den besökes årl. av
600 000—800 000 tältande.
I städernas, särskilt New Yorks, närmaste
omgivningar finnes ett stort antal mindre
friluftsreservat av varierande typ:
campingplatser, badstränder och park drives, d. v. s.
421
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
