Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handstående - Handvolt - Hanfot - Hankö - Hanlan, Edward - Hannelius, Lennart W. - Hanner, Carl N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANNER
gymnastisk ställning, där kroppen i rak
ställning vilar på raka armar med
huvudet nedåt och fötterna upp. Handstående
kan också göras på en arm. Varianter av
handstående äro bl. a.
valvstupstå-e n d e och spetsstupstående, vid
vilka fötterna äro stödda, i förra fallet
med kroppens ryggsida, i senare fallet med
framsidan mot det stödjande föremålet.
Handstående ingår som genomgångsmoment
i många gymnastiska övningar, t. ex.
hand-volt, hjulning, överslag på plint och
balanshopp. Mbg.
Handvolt (av lat. volvere, välva runt;
fr. volte, ty. überschlag) är en övning,
där kroppen från stående lutas framåt och
med händerna stödda mot underlaget
svänges upp till lodrät ställning med
huvudet nedåt och därifrån under
ryggböjning och med ökad hastighet fortsätter,
tills fötterna åter vila på underlaget,
varpå snabb uppresning till stående sker.
Denna övning, som sedan äldsta tider
utförts som konststycke av akrobater,
räknas i modern gymnastik som
tillämpningsövning. Mbg.
Hanfot, sjöt., kallas den anordning, som
bildas, då ett tåg e. d. anbringas i bukten
av ett annat tåg, vars båda ändar på något
avstånd från varandra äro fästade till ett
föremål. W.
Hankö, numera på norska kartor
H a n k e, halvö i Oslofjorden, v. om
Fredrikstad, är ett av norsk segelsports
centra. Regattor ha hållits där sedan
1882, och sedan 1920 är Hankö
skådeplatsen för Kongl. Norsk Seilforenings
internationella pokalseglingar.
Vattnet mellan Hankö och Færder fyr i
Oslofjordens mynning är synnerligen lämpligt för
segling och har i regel utmärkta
vindförhållanden. Start och mål äro vanligen förlagda
till Granholmen, några km utanför Hankö
havsbad. P. C. A.
Hanlan [hänlän], Edward,
kanadensisk roddare (1855—1908), är den mest
bekante av roddarna från den
professionella roddsportens glanstid på 1870- och
80-talen och anses vara en av de bästa
»scullers», som någonsin funnits.
Hanlan debuterade som amatör och blev
professionell 1876. Han vann juni 1879
professionella VM i single sculls genom en seger
Edward Hanlan.
över australiern W. Elliot och försvarade
under de närmaste åren sin titel mot samtidens
bästa roddare. Aug. 1884 förlorade han
överraskande på Parramattafloden i närheten av
Sydney mot australiern W. Deach.
Revanschförsök mot Deach 1885 och 87 misslyckades och
likaså två försök 1888 att återerövra titeln från
dåvarande världsmästaren, australiern P. Kemp.
Hanlan, som tjänade 100 000-tals kronor som
roddare, var en av sin tids populäraste
idrottsmän och fick under sin glanstid överallt ett
triumfatoriskt mottagande. Belysande för hans
popularitet är, att den förste icke engelsman,
som vann Diamond Sculls i Henley,
amerikanen Ten Eyck, efter honom bar förnamnen
Edward Hanlan. R. C-n.
Hannelius, Lennart W., finländsk
skytt och skytteledare (f. 1893 8/n),
överste, är en av Finlands främsta
skytte-ledare, v. ordf. i Internationella
Skytte-unionen sedan 1935 och ordf. i
prisdomar-nämnden vid OS i Berlin 1936.
Hannelius vann vid OS i Paris 1924
bronsmedalj i duellskjutning och finska
mästerskapet i skjutning på löpande hjort 1931. Han
var en av stiftarna av Officerarnas
Skytteförening 1920 (styrelseled. sedan 22), är
styrelseled. i Finlands Skytteförbund sedan 1930 och
var ledare för finska laget vid VM i Granada
1931. Han har ofta representerat Finland vid
internationella skyttekongresser. M. J.
Hanner, Carl N., kanotpaddlare,
-seglare och -konstruktör (1865—1918),
revisor, var en av den svenska kanotsportens
banbrytare.
Hanner ägde betydande teoretiska och
praktiska kunskaper i båtbyggeri, konstruerade
flera kanoter och var bl. a. Högborgs och
Thorells lärare i kanotritning. Han utgav »Råd och
upplysningar rörande kanotbygge och
kanotidrott» (1915; 3:e uppl. 1919). Han var
styrelseled. i Svenska Kanotförbundet 1904—18.
Till hans minne stiftade Svenska
Kanotförbundet 1919 »C. N. Hanners vandringspris i
1085
1086
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
