Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mästerskapstecken - Mästerskapströjan - Mästerskapstävling - Mästerskytt - Mätning - Mätningsregler, av marindirektör Tore Herlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄSTERSKAPSTRÖJAN
lemmar, som deltagit i tävlingen. I en del
internationella mästerskap, t. ex. ishockey,
erhålla även reserverna mästerskapstecken. I
idrotter med start med tidsmellanrum, t. ex.
skidlöpning, cykelsport, orienteringslöpning
m. fi., erhålla de som nått samma tid samma
placering, varför två eller flera
mästerskapstecken kunna utdelas.
De flesta internationella specialförbund ha
ej speciella mästerskapstecken för EM och VM.
Arrangerande landsförbund brukar utdela en
för tillfället komponerad medalj eller plakett.
Mästerskapströjan är ett av Svenska
Cykelförbundet 1934 instiftat
utmärkelsetecken, vilket tillfaller den cyklist, som
vid årets tre SM-lopp nått lägsta
sammanlagda platssiffra (före 1939 lägsta
sammanlagda tid).
Tröjan är av vitt silke med blå-gul-blå
ränder kring bröst och ärmar. — Efter 1939 har
tröjan utdelats till följande: 1940 Sven
Johansson, Hammarby IF; 1941 Sven Johansson,
Hammarby IF; 1942 Sture Andersson, Landskrona
CK. Om vinnarna t. o. m. 1939 se Cykelsport,
sp. 483.
Vid VM på cykel erhålla mästarna av
U. C. I. en mästerskapströja i förbundets
färger, vilken de ha rätt att bära till
följande års mästerskapstävlingar. S. T.
Mästerskapstävling. 1. Se art.
Mästerskap.
2. Inom skyttet är mästerskapstävling
benämning på en i statens program för
den svenska frivilliga skytterörelsen
upptagen tävling, till vilken uttagning sker
i huvudskjutningen. -^-Armégevärsskytte.
Mästerskytt, segrare i
^-mästerskaps-tävling.
Mätning av tävlingsbanor och
tävlingsresultat sker i enlighet med för olika
idrottsgrenar noggrant preciserade
bestämmelser. Jfr Måttband.
1. Fri idrott. Uppmätning av löparbanor på
kolstybb sker i regel genom lantmätares
för-soBg. Om mätningens utförande se art.
Löpning, sp. 276. Landsvägssträckor mätas med
lantmätarkedjor, cykel- eller bilmätare,
ter-ränglöpningssträckor vanligen med mätlina
eller lantmätarkedja.
Vid tävlingar i kast markeras i Sverige varje
tävlandes bästa och näst bästa kast med en
flagga, vimpel, (papp-)skylt e. d. Mätning i
kulstötning och viktkastning sker efter varje
stöt (kast), i diskus-, slägg- och spjutkastning
samt i slungboll av de två bästa resultaten efter
försöks-, resp. finalomgångens slut. På många
håll i utlandet mätes varje kast; likaså utsättas
vid tävlingar i längd- och trestegshopp med få
deltagare (t. ex. i landskamper) vimplar e. d.,
placerade i hoppgropens kant, vid varje
deltagares bästa hopp. Mätning sker dock efter
varje hopp. Jfr art. Höjdhopp (sp. 188),
Längdhopp (sp. 227) och Kast (sp. 818).
2. Skidsport. Skidbanor uppmätas vanligen
med lantmätarkedja eller 50—100 m lina; ibland
mätas de dock endast på karta. Vid
backhoppning på skidor användes sällan måttband för
mätning av hoppens längd. I underbacken äro
skyltar uppsatta för varje meter, och
hopplängderna syftas in mellan dessa med Vi m
noggrannhet.
3. Inom cykelsporten sker mätning av
tävlingssträckor på landsväg så gott som alltid
med bilmätare, medan däremot banor för
orientering blott mätas på karta. Se vidare
uppslagsorden för resp. idrotter.
MÄTNINGSREGLER.
Av marindirektör Töre Herlin.
Mätningsregler för segel- och
motorbåtar avse att vid kappseglingar, resp.
motorbåtstävlingar åstadkomma ett så
vitt möjligt rättvist jämförelsetal eller
som det vanligen kallas mätningstal
(eng. rating) för bedömande av de olika
båtarnas prestationer. Mätningstalet
erhålles genom viss formel, som beskattar
eller premierar farthämmande, resp.
fart-givande egenskaper hos båten, såsom
dess längd och bredd, deplacement,
segelarea etc. Segelbåtar byggas
mestadels till viss klass efter en regel och
kappsegla härvid utan tidsgottgörelse
(respit). När motorbåtar eller segelbåtar
med olika mätningstal mötas i tävling,
beräknas däremot respit efter viss
formel, baserad på mätningstalets storlek.
Mätningsregler för segelbåtar.
Mätningsregler för segelbåtar ha sedan
mitten av 1800-talet från att endast omfatta
båtskrovets huvuddimensioner längd (L), bredd
(B) och skrovdjup (H) i en formel lydande
M = C (L X B x H), där C = en konstant, så
småningom utvecklat sig till att omfatta ett
flertal termer. — Ju enklare mätningsreglerna ha
varit, desto lättare ha de nämligen kunnat
kringgås, och varje förändring eller förbättring
av dem har föranletts av ett behov att
förhindra uppkomsten av »freaks», icke önskvärda
båttyper.
De ursprungliga s. k. tonnagereglerna mätte
ej segelarean och beskattade hårt bredden,
varför de ledde till smala, överriggade och hårt
barlastade båtar av typen »planka på kant».
555
556
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
