Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olympiska byn - Olympiska ceremonien - Olympiska eden - Olympiska kommittéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYMPISKA KOMMITTÉER
önskade — hade egen mathållning och
kökspersonal 1932 och 36. S.L.
Olympiska ceremonien inleder varje
olympisk prisutdelning.
Ceremonien, som fick sin nuvarande form vid
OS 1932, tillgår så, att pristagarna i varje gren
marschera in på planen och ställa sig på
en »pall», varvid segraren står i mitten, ett
trappsteg högre än tvåan och trean. I
högtalaren förkunnas på franska språket, därefter på
det arrangerande landets och slutligen på tyska
(1932) och engelska (1936) med följande ord, att
den olympiska prisutdelningsceremonien tar sin
början: »Cérémonie protocolaire olympique —
Olympische Siegerehrung — Olympic victory
ceremony».
Sedan prisen utdelats (av medlemmar av
I. O. K.), ställa sig pristagarna i givakt eller
i den ställning, som av resp. lands ledning är
föreskriven, resp. pristagares nationsflaggor
hissas på pristagarmasterna, och segrarens
nationalsång spelas.
Även för de tävlingar, som försiggått på
andra platser, äger ceremonien rum på stadion,
vanligen dagen efter tävlingen.
Före 1932 förrättades prisutdelningen för
samtliga grenar vid spelens slut. För att hylla
pristagarna hissades då resp. nationsflaggor på
prismasterna omedelbart efter varje tävlings
final, och segrarens nationalsång spelades, men
pristagarna samlades icke på planen, och
ceremonien hade icke på långt när samma
högtidliga prägel som fr. o. m. 1932. S. L.
Olympiska eden (eng. olympic oath, fr.
serment olympique, ty. olympischer Eid),
som snarare är en
»ridderlighetsförsäk-ran», infördes vid OS 1920.
Vid invigningen av varje OS (även
vinterspelen) framträder en av det arrangerande
landets idrottsmän — vanligen en av de äldre —
och uppläser på sitt eget språk på samtliga
nationers och deltagares vägnar följande
förklaring:
»Vi svära, att vi skola deltaga i de
Olympiska Spelen i ärlig tävlan, respekterande de
regler, som äro gällande, i sann
sportsmanna-anda, till heder för vårt land och för sporten.»
OLYMPISKA KOMMITTÉER.
Olympiska Kommittéer äro dels den
Internationella Olympiska Kommittén,
dels de nationella kommittéer, som
bildats i de i OS deltagande länderna.
Internationella Olympiska Kommittén.
Internationella Olympiska Kommittén
(I. O. K., internationell beteckning i tal
och skrift C. I. O., Comité International
Olympique) tillsätter och nyrekryterar sig
själv, »äger» den olympiska idén, det
olympiska namnet och Olympiska Spelen
samt beslutar om tid och plats för deras
hållande. I. O. K. fastställer programmet
för varje OS samt övervakar spelens
genomförande men överlåter de tekniska
arrangemangen till det anordnande
landets O. K. och specialförbund, som dock i
arrangörshänseende äro underställda resp.
internationella specialförbund. I. O. K.
bestrider inga andra utgifter för OS än
sina egna och överlåter alla inkomster
från OS till det anordnande landets
idrottsorganisationer.
I. O. K. bildades vid sammanträde 23 juni 1894
i Sorbonne, Paris, på förslag och under
ledning av P. de Coubertin, Frankrike, vilken
fungerade som I. O. K:s president till 1925.
Coubertin tillsatte den första kommittén, i
i vilken han — utom sig själv — invalde: D.
Bikélas, Grekland, von Boutowski, Ryssland,
Jiri Guth, Böhmen, V. G. Balck, Sverige, A.
Cuff, Nya Zeeland, W.-M. Sloane, USA, J. B.
Zubiaur, Uruguay, Lucchesi-Palli, Italien, C.
Herbert, England, lörd Ampthill, England, F.
Kémény, Ungern, samt E. Callot, Frankrike.
I. O. K. har senare utökat sig själv, dels
genom inväljandet av representanter för länder,
som anmält sitt medlemskap, dels genom
beslut att vissa större eller idrottsligt betydande
länder skola ha 2—3 medlemmar.
Vederbörande länders idrottsorganisationer
kunna sålunda icke själva välja sina
representanter, vilka äro I. O. K:s officiella ombud i
resp. länder.
Nu (1943) ha Brasilien, England, Frankrike,
Italien, Japan och Tyskland 3 representanter,
Argentina, Australien, Belgien, Canada,
Holland, Jugoslavien, Polen, Spanien, Sverige,
Ungern och USA 2 samt övriga 26 anslutna
länder 1 medlem av I. O. K.
Till medlemmar av I. O. K. väljas
representanter, som — utom nödiga idrottsliga och
administrativa kvalifikationer — äro ekonomiskt
fullt oberoende, ha god social ställning samt
besitta stora språkkunskaper, framför allt
franska och engelska, som äro I. O. K:s
»huvudspråk».
Varje medlem av I. O. K. betalar själv sina
resor, uppehälle och övriga kostnader vid
sammanträden eller OS (i undantagsfall torde dock
vederbörandes land vid behov lämnat bidrag).
Varje medlem betalar dessutom årsavgift till
I. O. K. (tidigare 100 guldfrancs, senare 200),
med vilka avgifter I. O. K. bestrider
sekretariatkostnad, löner och övriga utgifter för sin
verksamhet. Vid de tillfällen, då
medlemsavgifterna ej täckt utgifterna, ha vissa
medlemmar lämnat betydande extra bidrag. Medlem-
765
766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
