Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skövde - Slade, Walter - Sladörj →Dörjfiske - Slag - Slagträ - Slagtävling - Slalom - Slantfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLANTFISKE
Västergötlands mest lovande män i fri idrott.
En specialförening för tennis bildades 1924,
för simning 1931, för golf 1933, för cykel 1936
och frisksport 1941. Skövde Läroverks IK (st.
1919) har varit av stor betydelse liksom de
militära klubbarna, Kungl. Livreg:s husarers
IK (st. 1908), bland vars medlemmar märkas
olympiasegraren i prisridning vid OS 1912 C.
Bonde och många utmärkta fäktare, bl. a. B.
Ljungquist, C.-O. Palmstierna, C.-J.
Wachtmeister och allroundmannen S. Facht, Kungl.
Skaraborgs pansarreg:s (till 1942 infanterireg.)
IF (st. 1909) och Kungl. Göta trångkårs IF (st.
1919). Skövde Skyttegille (st. 1861; till 1883
Skövde Skarpskyttekår) är med omkr. 3 000
medl. stadens största förening.
Idrottsplatsen invigdes 1922, sedan
tävlingarna tidigare arrangerats dels på K3:s
kaserngård (t. ex. DM 1908), dels på andra militära
övningsfält, bland vilka »Trängens västra» var
det mest använda. En idrottshall invigdes 1941,
varefter handbollen skjutit fart. Skövde AIK
vann div. II våren 1946, medan IFK spelar i
div. III. S. H-l.
Siade [sle’d], Walter, engelsk löpare,
var världens främste i början av
1870-talet.
Siade, som representerade London AC, var
lång och grov samt löpte tungt, med långa steg
och stor energi. Han vann engelska
mästerskapet på 4 miles 1874 och på 1 eng. mil 1873
—77 (varefter han slutade tävla) samt satte
inofficiellt världsrekord på 880 yards 1876 med
lm 59s, 1 eng. mil 1874 med 4.26 och 1875 med
4.24,5 samt på 4 eng. mil 1875 med 20.22. S. L.
Sladörj ->Dörj fiske.
Slag. 1. Fäktt. ->Battement. 2. Jaktt.
Slag betecknar i regel den vittring, som
en jakthund känner av ett villebråds spår.
En hund säges få slag, när man av hans
svansrörelser m. m. ser, att han funnit ett spår.
Stövaren driver på nattslag eller p å
gamla slag, när han är så lös, att han
skäller på svag vittring utan att djuret är
uppsprunget. En fågelhund säges avancera på
slag, när han på order av föraren följer den
väg fågeln löpt. Ju närmare han kommer
fågeln, desto långsammare går han fram, för att
stanna så snart han känner vittring av dess
kropp. ->-Fasanjakt, ->Rapphönsjakt,
->-Skogs-fågeljakt, -^-Stövarjakt. På spårsnö betecknar
slag stundom spår. B. B.
3. Sjöt. Slag (eng. stretch, ty. Schlag)
kallas den väg, som en kryssande seglare
tillryggalägger mellan två vändningar.
Är vinden ej »stick i stäv», d. v. s. ej blåser
direkt från målet, är det ena slaget
förmånligare än det andra och säges då vara god
slagbog eller sträckbog. — Slag är också den runda
övergången mellan ett fartygs botten och sida.
C. B. E.
4. Bollspelst. ->-Tennis (och liknande spel)
samt ->Golf.
5. -^-Boxning.
Att »vara i slag» = att vara i form.
Slagträ, även kallat s ä 111 r ä,
användes vid utslag av bollen i flera bollspel
såsom baseboll, boboll, långboll och
rundboll.
Slagtävling (eng. ströke competition),
golft., är en tävling, i vilken det gäller
att med minsta antal slag spela hela den
föreskrivna ronden. Motsatsen är
hål-eller matchtävling (-M3olf, sp. 739).
Slalom är en form av -^-utförsåkning
på skidor. Även inom kanotsporten
förekommer slalom.
Ordet slalom, som upptagits i de flesta
kulturspråk, är av norskt ursprung (sia, glatt och
slät, och låm, spår).
Slantfiske är ett mycket gammalt sätt
att fiska gädda, som användes speciellt
då fisken står inne i vassar eller på
sådana platser, där vegetationen i vattnet
omöjliggör dragfiske.
Som bete användes i regel en c:a 15 cm lång
mört eller liknande vitfisk, på vilken fenorna
klippas av, så att gäddan lätt kan svälja betet.
Slantkroken, som vanligtvis saknar hulling, är
försedd med en tafs, vilken drages genom
betet, så att den långa krokspetsen kommer att
ligga efter fiskens rygg. Vid stjärten, där tafsen
drages ut, lindar man några varv med
metalltråd, så att tafsen hålles kvar i läge.
Slantspöet brukar vara omkring 7 m långt
och av lätt material, t. ex. bambu. Toppen, som
inte får vara för vek, förses med ett
metallstift, på vilket man sedan har slantlinan
hängande med en lätt avhäktningsbar ögla. Som
slantlina användes en lätt men kraftig lina,
t. ex. av oljat eller emaljerat silke. Linan är
uppvindad på en slantrulle eller en dragvinda
på så sätt, att man lätt kan ge gäddan lina vid
hugget. På linan gör man 2—3 m från betet en
liten ögla, vilken hakas upp på spöets
metallstift. Linan hålles sträckt genom att den fattas
samtidigt med spöet, och slantrullen lägges lätt
åtkomlig.
Fiskaren står i båtens akter med vänstra
foten på aktertoften och låter spöet taga stöd
mot vänstra knäet. Roddaren ror tyst och
stilla med aktern före utefter vassen, så att
fiskaren kan doppa betet i långsamma rörelser
i vasskanten eller innanför denna. Då fiskaren
får hugg, hakas spöet ur öglan och båten
stoppas. Gäddan brukar stanna ett ögonblick
omedelbart efter hugget, innan den simmar ett
stycke för att svälja. Då gäller det att icke
skrämma fisken, vilket omedelbart har till
följd att den spottar ut betet. Först sedan gäd-
401
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
