Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien - Sporten i äldre tider, av fil. dr Gösta Langenfelt och Paul Brewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S T O R B RI T A N NIE N
»Troilus and Criseyde» om »pleyen raket».
Andra spel voro loggats, nineholes (eller
trunks), i vilka de spelande skulle rulla
små bollar i nio hål i marken, samt f i v e s,
som i moderniserad form ännu utövas.
Sporten populär i alla samhällsklasser.
Ridderskapet hade under medeltiden
liksom i det övriga Europa sina
torner-spel samt sin fäktning, jakt och hästsport.
Många uppgifter finnas emellertid om
tävlingar i ridning även bland andra
folkskikt, bl. a. mellan de skickligaste
ryttarna i olika socknar eller städer samt på
1300-talet mellan borgarna i London City
och Westminster.
Under riddartidens blomstring utövades
senare som »folkliga» ansedda idrotter även av
högt uppsatta personer. Om Henrik V (1387—
1422) skrev sålunda en krönikör: »Konungen
var en så snabb löpare, att han och två av hans
lorder utan båge eller annat vapen kunde fånga
en hjort i parken».
Medeltida skalder och krönikörer ha föga att
säga om simsport, rodd och segling. Om
simning berättar dock en dikt från 1300-talet, och
från 1590 finnes en skildring av ett simsätt, som
liknar våra dagars crawl. Rodd och
segling nämnas 1377 av skotten Barbour som
goda och härdande tidsfördriv.
Bland kroppsövningar, som utövades på
1200-talets »playsteads», var brottningen,
vilken omtalas från urminnes tider även i
England och under medeltiden direkt förbjöds
(bl. a. 1365). Professionella brottare uppträdde
på marknader tillsammans med akrobater,
jonglörer och andra taskspelare. Tävlingar i h o p p
gjordes länge mest ute i markerna (över häckar
och diken, -»Stavhopp), men i uppgifter från
1500-talet omtalas även uppdragna ansatslinjer.
Av övriga grenar kunna nämnas
stång-störtning, som utfördes med trädstammar
och tunga järnspett, och spjutkastning,
som aldrig nämnes som folklig idrott utan av
allt att döma uteslutande bedrevs av riddare
och svenner. Bågskyttet rekommenderades
däremot av kungarna i militärt syfte till alla
samhällsskikt, liksom konsten att hantera yxan.
Bland de många bevisen på hur utbredd
sporten var på 1500-talet kan nämnas en dikt av
skalden Randle Holme, där det om männen i
Lancashire heter, att de våga utmana vilken
främling som helst i ett tjugutal idrotter, bl. a.
löpning, hopp, vikt- och släggkastning samt
skjutning.
Under drottning Elisabeths regering
(1558—1603) sjönk intresset för sport och
kroppsövningar bland de högre stånden.
De robusta tidsfördriven fingo vika för
festspel, processioner, maskerader och
653
Bild 2. En handicaplöpning på 1600-talet. Den
överlägsne löparen handicappas av tunga
ridstövlar. — Ur »The Badminton Library» (1904).
framför allt skådespel. Tidens litteratur
meddelar föga om sport.
Jacob I var en stor idrottsfrämjare.
I början av 1600-talet, under
stuart-kungarna Jacob I och Karl I, återvände
intresset för sporten. De bägge
suveränerna uppmuntrade folkets lust för
kroppsövningar, och även adeln följde de
kungligas föredöme.
Peacham nämner i sin »Compleat gentleman»
(1622) bland idrotter för gentlemän i första hand
ridningen, »den stora och nobla sporten».
Släggkastning och brottning ansåg han däremot vara
sport för de lägre klasserna, »lämpade för
soldaterna i lägret». Författaren prisar även
löpning och hopp som »socialt» lämpliga övningar
för unga gentlemän.
Konung Jacob I insåg — ehuru han själv icke
utövade något slag av idrott och förbjöd
fotbollsspelet — kroppsövningarnas stora betydelse
och medverkade vid tävlingarna som domare
eller överledare. I en bok med levnadsregler
och föreskrifter för sonen rekommenderade
konungen »löpning, hoppning, brottning,
fäktning, dans, tennis, bågskytte, pall-mall och
andra sådana hälsosamma och trevliga
idrottslekar».
Ett märkligt dokument från Jacob I:s regim
är »The book of sports», som kungen lät utge
1617 och enligt vilken folket tilläts att utöva
vissa idrotter på söndagarna efter gudstjänsten.
Detta officiella privilegium indrogs senare, när
puritanerna kommo till makten.
Puritanerna voro idrottsmotståndare.
Under puritanväldet (1649—60) gjorde
myndigheterna allt för att helt
undertrycka kroppsövningar och lekar.
Framför allt riktade sig puritanernas
ogillande mot att sporten utövades på söndagar och
under stora kyrkliga helger. Författaren Stubbs
talar i sin »Lasternas anatomi» om »tennise,
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
