Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turnen, av fil. kand. Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURNÉN
Den tyska turnrörelsens traditionsrika banér.
gymnastikföreningarnas övningsprogram
på 1880-talet — men först på senaste
tiden ha turnrörelser upptagits av den
s. k. ->-frigymnastiken. Jfr även
art. Tävlingsgymnastik.
Jahn ville reformera den tyska ungdomen
främst genom dess fysiska stärkande och
härdande. Hans mål var det tyska folkets
pånyttfödelse och enande. I sin patriotism förkastade
han ordet gymnastik såsom grekiskt och
upptog Turnén efter Turnier (tornering, av franskt
ursprung), som han — felaktigt — trodde vara
av urtysk härledning. Jahn utvecklade
huvudsakligen ->-G uts Muths gymnastiska idéer.
Till en början bestodo övningarna av löpning,
hopp, kast, lekar samt rörelser på redskap,
särskilt — och det var egentligen det nya — räck
och barr samt en del voltigerörelser på trähäst.
Som redan nämnts voro övningarna
ursprungligen avsedda att hållas utomhus, men då av
politiska orsaker — den preussiska regeringen
trodde sig märka, att »demagogiska» böjelser
hade sin härd inom turnföreningarna — ett
förbud mot turnén utfärdades, den s. k.
turnspär-ren 1819—42, måste de bedrivas inomhus. Under
denna period utökades rörelseförrådet av E.
->-E i s e 1 e n med en del fristående rörelser,
övningar med ringar, trästavar och handvikter,
hoppbock m. m. Av A. p i e s s, hos vilken
det pedagogiska intresset var förhärskande, blev
turnéns övningsförråd ytterligare kompletterat,
särskilt med fristående rörelser — bl. a. med
Reigen (ringdanser med sång och musik) —
samt därjämte systematiskt ordnat.
Turnövningarna ha länge varit obligatoriska
i Tysklands folkskolor, allmänna läroverk och
högskolor samt i armén och marinen.
Det största och äldsta tyska turnförbundet
var Deutsche Turnerschaft, st. 1860, som 1933
hade 11/1 mill. medl. Vartannat år anordnade
förbundet »Turntage» och ungefär vart femte
stora nationella turnfester. Andra större
förbund voro Arbeiter Turn- und Sportbund (st.
1892) med 850 000 medl. och det katolska
Deutsche Jugendschaft, st. 1920, med omkr. 700 000
medl. Alla frivilliga organisationer för turnén
i Tyskland sammanfördes våren 1933 till
Deut-scher Turnverband.
I turnén har man ej så målmedvetet
som t. ex. i svensk gymnastik strävat
efter en vetenskaplig grundval.
Turnrö-relserna äro vidare mindre formbestämda
än det lingska systemets samt komma —
i räck- och barrgymnastiken — ofta nära
den rena akrobatiken och framkalla lätt
en ensidig utveckling av
skulderblads-och armmuskulaturen.
Vid redskapsturnen är det ej som i Lings
gymnastik kroppens allsidiga utbildning och
stärkande, som äro huvudmålet, utan inlärandet
och behärskandet av vissa rörelseformer. En
nackdel är också, att redskapsgymnastiken
endast passar de fysiskt bäst lottade.
Å andra sidan skapar turngymnastiken
självförtroende, beslutsamhet, viljestyrka
och sinnesnärvaro. Därtill kommer som
en stor tillgång den glädje som det
personliga upplevandet av prestationen
alltid väcker och som kommer gymnasterna
att fortsätta att deltaga i övningarna ända
in i ålderdomen (O. Holmberg).
Turnén omfattar ett nästan obegränsat antal
övningsformer (»allmöjlighetsprincipen»).
Under 1900-talet har man emellertid sökt
åstadkomma ett urval bland turnéns övningsförråd,
varvid man främst tagit hänsyn till
övningarnas hygieniska värde, deras användbarhet som
motvikt mot ogynnsam inverkan av t. ex.
stillasittandet i skola, fabrik etc. Efter svensk
förebild har man efter hand också uppblandat
turngymnastiken med vissa korrektiva
(hållnings-rättande) övningar. I utbyte har svensk
gymnastik fått en del färdighetsövningar, t. ex. kippen.
Litteraturanvisningar. Bland den rikhaltiga
litteraturen om turnén må nämnas: F. L. Jahn,
»Deutsche Turnkunst» (tills. m. E. Eiselen, 1816);
G. Hirth, »Das gesammte Turnwesen» (1865, 2.
uppl. utg. av R. Gasch i 3 bd 1893—95); K.
Euler, »Encyklopädisches Handbuch des
gesam-ten Turnwesens» (3 bd, 1894—96); V. Heikel,
»Gymnastikens historia» (1909); A. Kunath,
»Mein Vorturnerbuch» (4 bd, 1920—28); E. Mehl,
»Grundriss des deutschen Turnéns» (2. uppl.
1057
34—NFS. VI
1058
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
