Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utförsåkning på skidor, av kapten Sigge Bergman - Tävlingsregler - Utförsåkningssportens värde som kroppsövning - Tävlingsstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTFÖRSÅKNING PÅ SKIDOR
tid av 30 sek. eller mindre; 3 V2 vid 30Vio till
35 sek.; 4 vid 35Vxo till 40 sek.; 4Vj vid 40Vio
till 45 sek.; 5 vid 45Vio till 50 sek.; 5V2 vid
50Vio till 55 sek.; 6 vid 55Vio till 60 sek. eller
mera.
Dubbelt tillägg: Tävlande, som ej med någon
fot men väl med en del av sin skida skär
linjen mellan flaggornas fotpunkter, erhåller två
gånger det enkla tillägget.
Diskvalifikation: Om icke någon fot eller del
av skidan skär den räta linjen mellan
flaggornas fotpunkter och tävlande icke åtlytt
flaggdomarens tillrop »Tillbaka»,
diskvalificeras den tävlande. Om flaggdomaren underlåtit
att ropa »Tillbaka», erhåller den tävlande
endast dubbelt tillägg.
Beräkningsgrunder.
Om flera tävlande ha samma slutresultat, går
den före, som har bästa resultat i första
omgången. Kunna tävlande icke då särskiljas,
erhålla de samma placering. Skulle denna
situation uppstå vid en mästerskapstävling, skall
omtävling om tätplatserna äga rum mellan dem
som ha samma tider. Om möjligt bör endast
en avgörande åkning företagas.
Vid tävling i störtlopp följer Sverige de
internationella reglerna. Tävlande, som
uppnått kortaste tid, utgår som segrare. Tävlande,
som icke passerat eventuellt uppställda
pliktportar, diskvalificeras. Samma förbud mot
bromsning med stavarna gäller i störtlopp som
i slalom.
Vid kombinerad tävling i störtlopp och
slalom uträknas slutresultatet enligt följande:
Tiden i störtlopp adderas till tiden i slalom,
sedan slalomtiden multiplicerats med en konstant
K. Konstanten K, d. v. s. bästa tiden i
störtloppet X 2,5, dividerat med bästa tiden i slalom
X 4. Om två tävlande ha samma slutresultat,
vinner den som har bästa tiden i störtloppet.
För tävling i storslalom finnas ännu inga
internationella regler uppställda. Man följer
dock härvid i princip de bestämmelser, som
gälla för slalom.
Utförsåkningssportens värde
som kroppsövning.
Utförsåkningen på skidor är en allsidig
idrott, även om den ej sätter kroppens
alla muskler i arbete lika intensivt som
längdlöpningen. Störtlopp och slalom
kräva framför allt starka ben. Det är
betydligt mer ansträngande än vad man
kanske skulle tro att åka utför en 500 m
lång slalombana eller en 3 000 m lång
störtloppsbacke. Styrka och uthållighet,
men även mjukhet och smidighet i höft-,
knä- och fotleder fordras i högsta grad.
Utförsåkning, särskilt störtlopp, är ansträng-
ande också för bukmuskulaturen. Även
armarna få sin träning, ty på flackare avsnitt av
banan gäller det att öka farten genom stakning.
Detta förekommer även vid slalomåkning.
Utförsåkningen är i hög grad en
nervernas, uppmärksamhetens, viljans,
modets och djärvhetens idrott. Den
uppdrivna farten i de branta backarna
kräver mod, de blixtsnabba rörelserna,
svängarna, uppbromsningarna m. m. i
slalombanan fordra fullkomlig
uppmärksamhet, förmåga av millimeterpreciserad
bedömning. Man måste känna sig själv,
sin förmåga, vad man tål, hur långt man
vågar sträcka sig i fråga om fart utan
att riskera fall eller annat misslyckande.
Utförsåkningssporten som tävlingsform
kräver vakna, påpassliga, oförfärade
ungdomar, snabba i beslut och handling.
Slalomåkningen fordrar behärskning.
Överdriven djärvhet är här detsamma
som dumdristighet och medför som regel
misslyckande.
Utförsåkning på skidor är till sin
karaktär sådan, att den med fördel kan
utövas av både äldre och yngre. Men
sporten är framför allt ungdomens sport
— frisk, hurtig, käck och spänningsfylld.
Fartens tjusning är ett begrepp, som är
intimt förknippat med denna gren av
skididrotten.
TÄVLINGSSTATISTIK.
Olympiska Spel.
Utförsåkning på skidor förekom första gången
vid Olympiska Vinterspelen i
Garmisch-Parten-kirchen 1936. Därvid utdelades medaljer endast
till pristagarna i kombinerad tävling. — Efter
slutpoängen anges inom parentes tiderna i resp.
störtlopp och slalom.
Herrar: 1) H. Pfnür, Ty, 99,25 p (4m 51,8S —
146,68); 2) O. Lantschner, Ty, 96,26 ( 4.58,2 ■—
152,5) ; 3) E. Allais, Fr, 94,69 ( 4.58,8 — 157,3) ;
4) B. Ruud, No, 93,38 ( 4.47,4 — 169,o) ; 5) R.
Wörndle, Ty, 91,16 (5.01,2 — 168,7) ; 6) B. Cranz,
Ty, 91,03 (5.04,0 — 167,5). — 31) Bertil Persson,
Sv, 70,95 (6.26,0 — 217,i).
Damer: 1) C. Cranz, Ty, 97,06 p (5m 23,4s ■—
142,is) ; 2) K. Grasegger, Ty, 95,26 (5.11,o — 153,4) ;
3) L. Schou Nilsen, No, 93,48 ( 5.04,4 — 163,4) ;
4) E. Steuri, Schw, 92,36 ( 5.20,4 — 158,4) ; 5) H.
Pfeiffer, Ty, 91,85 ( 5.21,6 — 159,6) ; 6) L. Eesch,
Ty, 88,74 ( 5.08,4 — 180,4).
F.I.S.- och VM-tävlingar.
Utförsåkning förekom första gången på
Internationella Skidförbundets tävlingar i Mürren
1931. Segrare ha korats i störtlopp, slalom och
85 1
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
