Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östbyte - Östensson, Nils - Östergötland, av redaktör Sven Linér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERGÖTLAND
Peter (f. 1887 -"/»), fabriksägare i Oslo, har
vunnit flera pris i Holmenkollen, däribland
första på 17 km 1914, då han var den förste
som offentligt lanserade klistervallningen,
vilken sedan gjorde sitt segertåg över hela
världen under märket »Östbye». Han innehar
världspatentet på splitkeinskidan och var
förbundsledare för skidåkning 1941—42.
Sverre (f. 1889 28/7), skidfabrikant i Oslo,
vann många pris i Holmenkollen 1910—30,
därav tre gånger extrapris som Norges bäste
längdlöpare från städerna. Han fick
Holmen-kollmedaljen 1915.
Alla tre bröderna togo pris i Holmenkollens
A-klass i samma lopp 1911. P. C. A.
Östensson, Nils, skidlöpare (f. 1918
29/4), skogsarbetare i Transtrand, 1941—
45 verkstadsarbetare i Hofors, därefter
åter i Transtrand, är den tekniskt
skickligaste längdlöpare Sverige haft.
Östensson, som t. o. m. 1940 tävlade för
Sä-lens IF, därefter för Hofors AIF, började som
backhoppare — därav hans briljanta
behärskning av utförsåkning i hög fart — och blev
uttagen till militärpatrullen i Zakopane 1939
samt åkte även i den segrande patrullen i
Cor-tina 1941. I »civila» tävlingar nådde han eliten
vid SM 1940 (sexa på 15 och 30 km) samt blev
uttagen till Holmenkollen, där han åkte i det
segrande svenska stafettlaget (näst bästa tid)
och med ogynnsamt startnummer blev 15. på
18 km. I Lahtis 1941 blev han fyra och i
Gar-misch-Partenkirchen s. å. tvåa på 18 km samt
åkte i VM 1941 i det svenska stafettlaget, som
blev tvåa, men startade ej på 18 km. Vid
tävlingarna i Engelberg, Schweiz, 1943 var han
snabbaste man i stafetten men utgick på 18 km.
Han vann SM på 15 km 1942, i lag på 15 km
1942, på 30 km 1941 och i stafett 1941. Bland
hans många segrar märkas för övrigt de i
Bollnäsloppet 1941, 43 och 45. — Bild vid art.
Patrulltävling på skidor. S. L.
ÖSTERGÖTLAND.
Av redaktör Sven Linér.
Östergötland har minnen av
fornnordisk idrott i sina runstenar och i
Linköpings Simsällskap (st. 1824) en av de
äldsta idrottsklubbarna i Sverige. Ur
gymnastik- och skarpskytteklubbarna i
Norrköping och Linköping (bildade på
1860- och 70-talen) kommo
specialklubbar för olika idrotter, och även
förbundstanken har gamla anor. Sålunda stiftades
Sällskapet för Idrottens Befrämjande i
Linköping 1901, Norrköpings
Idrottsförbund 1901 och Östergötlands
distriktsförbund för fotboll 1905.
1413
De stora idrottshändelserna verkade
stimulerande på idrotten. Cykelsporten, som redan
under 1880-talet fått lokalavdelningar av
Svenska Hjulförbundet, fick sålunda sitt genombrott
på 1890-talet tack vare det intresse, som
landskapets förste st järnidrottsman, John Larsson
från Norrköping (sedermera professionell
världsmästare under namnet Iver ->-Lawson),
skapade. Fri idrott och fotboll dominerade
därpå från början av 1900-talet, fri idrott
särskilt från 1908, då A. Ringstrand och Georg
Petersson, tillhörande
Norrköpings-Kamraterna, deltogo i OS, till åren närmast efter OS
1912, där G. Lindblom, G. Åberg m. fi. gåvo
Östergötland stora framgångar.
Skytteintresset har alltid varit stort i
öster-götland såväl i städerna som på landsbygden,
och livaktiga skytteföreningar finnas f. n.
tämligen jämnt fördelade över hela landskapet.
Även intresset för vintersport var (och är
fortfarande) mycket stort, ej minst för
skridskoåkning och bandy. SM i konståkning
arrangerades sålunda 1905 på Strömsholmen i
Norrköping. På förslag av O. Ahnström
anordnades 1910 de stort upplagda Östgotha-Spelen, med
bl. a. SM i budkavle, och 1912 instiftades
Små-lands-östergötlands Vinterspel, som
omväxlande arrangerats i de båda landskapen.
År 1910 startades östgötaserierna i fotboll, och
på initiativ av J. A. Mårtensson vid
östergöt-lands Dagblad, Norrköping, anordnades 1919
för första gången tidningens och Östergötlands
Idrottsförbunds stora stafettlöpning, som blivit
en betydelsefull, årlig propagandatävling med
upp till omkr. 1 500 deltagare; sedan 1935 även
öppen för klubbar utom landskapet. År 1930
inleddes triangelmatcherna i fri idrott mot
Småland och Västergötland, och 1933 stiftades
Vikbolandets Idrottsförbund. S. å. infördes
landsbygdsmästerskapen. Standarden i fri
idrott har emellertid varit mycket ojämn, trots
att en rad instruktörer som C. Gille, G. Holmér,
A. Sekund, N. Eklöf och H. Sjöblom varit helt
eller delvis engagerade.
Intresset domineras av fotboll och brottning,
där Östergötland hör till de ledande
landskapen i Sverige, samt på senare år boxning och
friluftsliv i olika former. Orientering, för
vilken sport B. Manneberg, Kisa, var banbrytare,
bedrives i stor utsträckning, och östgötarna ha
gjort sig kända för sina stortävlingar. Utmärkt
terräng — även för skidsport — finnes i såväl
s. som n. delen, speciellt i Kolmården, där flera
Norrköpings-klubbar ha sina sportstugor. Där
finnas även utmärkta tävlingsbackar för
motortävlingar, främst Björnsnäsbacken och
Os-carshällsbacken. Segling är en populär sport i
östersjöskärgården, där Lindö, Barösund på
Kettilö och Arkösund äro centra, samt
förekommer dessutom på Roxen och Vättern. —
Vid Lindö och på Roxen (vintertid) hållas
även motortävlingar.
Ledande samhällen äro -^-Norrköping (utom
1414
• 45—NFS VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
