Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Athén, Brottarklubben - *Athénkamrater, 1906 års - *Atlantflygning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATHÉNKAMRATER
Bland brottare (utom de i bd I nämnda)
märkas svenska mästarna Erik och Göte
Persson, Erland Johansson och Axel Grönberg.
Ordförande sedan 1939 är O. Nordin, som
nedlagt ett utomordentligt arbete i klubben.
*Athénkamrater, 1 9 0 6 års,
administreras efter Kristian Hellströms död
(1946) av G. Löfgren.
Medlemsantalet är 65—70 (ovisshet råder om
alla de 12 medlemmar, som äro bosatta i
utlandet, alltjämt äro i livet). — Föreningens
medalj för ypperlig insats vid OS tilldelades
för 1936 brottaren A. Cadier.
*A TLANTFLYGNING.
Det romantiska skimret och spänningen
kring atlantflygningarna försvann med
det militära flygets väldiga
landvinningar under kriget. Numera är det inget
ovanligt att flyga över Atlanten. Icke
mindre än femton flygbolag bedrevo 1947
reguljär trafik över Nord- och
Sydatlanten, bl. a. Scandinavian Airlines System
(SAS), som bildades 1 aug. 1946 och är
en sammanslutning av Det Danske
Luft-fartselskab (DDL), Det Norske
Luftfart-selskap (DNL) och Svensk
Interkonti-nental Lufttrafik A.B. (SILA). Flygtiden
New York—Stockholm var 1947 omkr.
24 tim. Den hittills snabbaste flygningen
över Atlanten utfördes 7 april 1947 av
ett reaktionsdrivet jaktplan av typen
Lockheed »Shooting Star», som flög från
Gander (Newfoundland) till Shannon
(Irland) på 5 tim. 23 min. Den snabbaste
flygningen med trafikflygplan sträckan
New York—Bryssel gjordes sept. 1947
av ett Douglas DC-6-plan på 11 tim.
39 min.
Vid krigsutbrottet 1939 fanns bara en
transatlantisk flyglinje, trafikerad endast
under sommarmånaderna. Ännu ansågs det
för riskabelt att flyga över Atlanten
vintertid. Det var kriget som tvingade fram
ett reguljärt atlantflyg med landflygplan,
då det snart visade sig vara ett
livsvillkor för de allierade, att amerikanska
bomb- och jaktplan samt förnödenheter
och krigsmateriel fördes över till
England.
En hel kedja av väldiga flygfält anlades på
Newfoundland (Gander, Stephensville, St.
Johns), på amerikanska och kanadensiska öst-
kusten (Presque Isle, Moncton, Sydney,
Min-gan, Goose Bay), på Grönland (Bluie West
One), på Island (Meeks), på Irland (Shannon)
och i Skottland (Prestwick). På samma sätt
utbyggdes baser på Sydamerikas östkust (Natal
och Recife), på Afrikas västkust (Dakar,
Bat-hurst, Marrakesh, Casablanca), på ön Sal bland
Cap Verdeöarna och på ön Santa Maria bland
Azorerna. Sålunda växte det på rekordtid fram
en atlantflygorganisation, som det i fredstid
skulle ha tagit många årtionden att förverkliga.
När kriget slutade i maj 1945, hade
brittiska Royal Air Force Transport
Com-mand och amerikanska Army Air Force
Transport flugit icke mindre än 6 000
flygplan från USA till England och 2 500 plan
till Västafrika över Sydatlanten.
Sammanlagt gjorde det amerikanska
krigs-transportflyget över 60 000 »civila»
at-lantkrossningar — krigsplanleveranserna
oräknade. Enbart den militärt
organiserade s. k. Atlantdivisionen i Pan American
Airways genomförde över 40 000
överflygningar, varav mer än 5 000 voro
direktflygningar mellan USA och England.
Nära 100 000 passagerare, över 11 mill. kg
gods och c:a 4 mill. kg post hade denna
PAA-division befordrat över
Nordatlanten från sin start i nov. 1942 till krigets
slut. Omkring 1 dec. 1947 hade
sammanlagt c:a 100 000 atlantflygningar
genomförts.
Under denna väldiga
atlantflygverk-samhet vunnos oerhört värdefulla
erfarenheter. Tack vare krigstrafiken hade
det transatlantiska trafikflyget vid starten
i juni 1945 ett väl utbyggt nät av stora
flygfält, med bl. a. radioutrustning för
blindlandningar. Väderlekstjänsten var
också perfekt organiserad, bl. a. hade
tretton väderleks- och räddningsfartyg
utrustats och funnos utstationerade
företrädesvis på Nordatlanten. Denna
organisation kommer att bibehållas.
Märkligt nog blev ett svenskt flygplan det
första civila, som gjorde en atlantflygning
efter kriget. Det var ett av SILA:s ombyggda,
amerikanska 4-moto.riga bombplan av typ
Boeing B-17 (»Flygande fästning»), som under
befäl av Å. Duvander 27 juni 1945 startade från
Bromma och två dagar senare landade på La
Guardiafältet vid New York. Sammanlagt
utförde SILA 26 dubbelturer över Atlanten före
årets slut. Routen gick
Stockholm—Kefla-vik (Meeks) på Island och därifrån antingen
103
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
