Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doping och idrottsprestationer, av docent Torgny Sjöstrand - Doping inom kapplöpningssporten, av ryttmästare Frank Martin - *Dorando, Pietro - Dorph-Jensen, Ole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DORANDO
tillståndet och ökar krafterna, tycks vara
otvivelaktigt. Somliga tränare tillskriva det
utpräglad och fördelaktig verkan och använda det
systematiskt vid träningen; andra ha mindre
förtroende för medlet.
Arseniken upptages endast långsamt i
kroppen, och dess verkan gör sig märkbar först
efter en längre tids användning. Den kan
sålunda inte jämföras som dopingmedel med t. ex.
koffein eller kokain, som ge full verkan inom
loppet av timmar eller del av timme och alltså
inges löpningsdagen. Man har i detta
förhållande funnit en förevändning att tillåta
arseniken som stimulerande medel, varvid man
gör gällande, att det i själva verket inte är ett
dopingmedel.
I Sverige ha kapplöpningsmyndigheterna
sålunda deklarerat, att användning av arsenik
som stimulerande medel inte är att jämställa
med doping. Arsenik får utan vidare inges
häst, som skall löpa, intill 48 timmar före
löpningsdagen, blott veterinär kan förebära, att
han lider av något som så vagt som möjligt
rubriceras som »ohälsa» — det lägger sig ingen
i — och även under de sista 48 timmarna före
löpningen, bara saken anmäles för lokala
skiljedomstolen.
Som alla gifter har arseniken stora
olägenheter. Den överdoseras lätt och kan då
åstadkomma stora skador; om inte försiktighet
iakttages vid en arsenikkurs upphörande, inträder
ofta en depression, från vilken hästen kan ha
mycket svårt att repa sig och aldrig hämtar sig,
om förgiftningen varit grundlig.
Vitaminer öka prestationsförmågan.
I bjärt kontrast till den generositet,
med vilken kapplöpningsmyndigheterna
behandla arseniken, står den stränghet de
visa mot vitaminer, och dock äro dessa
ogiftiga, ofarliga och livsviktiga.
Det står klart, att många kapplöpningshästar
— liksom många människor — lida brist på
B-vitaminer, kanske därför att deras
matsmältningskanal inte förmår till fullo tillgodogöra
kroppen B-vitaminerna i födan. Bristen
konstateras bl. a. därigenom, att en häst, som får
vitaminer genom insprutning direkt i blodet
eller i musklerna, gör bättre prestationer,
springer fortare än tidigare. Något bakslag,
som vid behandling med gifter, kommer inte,
utan organismen far i stället väl av tillförseln
av vitaminer och tar skada av brist. Får en
häst mer B-vitamin än han behöver, tar han
inte den minsta skada, överflödigt vitamin
utsöndras ur kroppen.
B-vitamin kan sålunda absolut inte på något
sätt jämställas med dopingmedel. För detta
medel å ena sidan och å andra sidan de gifter,
inklusive arsenik, som inges på ena eller andra
sättet, längre eller kortare tid före löpningar
för att stimulera hästar, böra råda radikalt
olika bestämmelser.
Doping skadar kapplöpningssport och
fullblodsavel.
Allvarligast är inte att doping kan
skada enstaka individer utan att den
skadar kapplöpningssporten och
fullblods-aveln. Kapplöpningarna äro nämligen till
för att man skall kunna avgöra, vilka
hästar som äro bäst och därför i första
hand böra tillföras aveln. Men doping
förrycker resultaten, emedan den
dopade vinnaren är överskattad.
I Tyskland fanns för en del år sedan en
hingst, som i aveln inte på långt när
motsvarade de förväntningar man hade rätt att ställa
på grund av löpningsprestationerna. Den var
på banan Derbyvinnaren »Ard Patrichs» »bästa
son». Tillfrågad om orsaken svarade ledaren
för stuteriet, som var ett av Tysklands allra
förnämsta: »Hans löpningsform var
missvisande. Stallet hade en amerikansk tränare, som
dopade alla hästarna. Och hingsten löpte alltid
dopad och därför över sin verkliga form.
Ägaren fick inte veta det, förrän tränaren avlidit.»
(Troligen genom missbruk av gifter.)
Doping är ett fördärv och bör inte få
förekomma i någon form, inte ens som
medikamentering mot »ohälsa». En av
Englands mest kända hästägare och
tränare, det världsberömda stoet »Sceptres»
ägare, Rob. Siemér, yttrade en gång i en
diskussion om doping: »Det bästa
dopingmedlet är utsökt havre och utsökt hö,
vänlig behandling och i minsta detalj
fulländad stallvård.» Och det hade han rätt
i. Numera skulle han kanske tillagt
tillförsel av vitaminer, om man har
anledning misstänka eller kan konstatera brist.
*Dorando, Pietro, italiensk
maratonlöpare, avled 1942. En restauratör i
London uppger sig vara Dorando men anses
som bedragare.
Dorph-Jensen, Ole, dansk häcklöpare
och sprinter (f. 1918 21/io i Göteborg),
gymnastik- och idrottslärare i
Köpenhamn, är en av dansk fri idrotts största
fighters.
Dorph-Jensen, vars far är dansk och mor
svenska, flyttade som 10-åring till Danmark.
Han är medlem av Köbenhavns IF och vann
danska mästerskapet på 100 m 1943 och 44, 200
399
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
