Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undervattensfiske, av H. K. H. prins Bertil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERVATTENSFISKE
teras på röret. När man skjuter av harpunen,
löper linan ut från rullen ungefär som när man
gör ett spinnkast; här kan det emellertid aldrig
bli frågan om några långskott. Vanligen
skjuter man inte på längre håll än 3 meter, men
är man skicklig, kan man även försöka på 4
meter. På längre håll får harpunen inte
tillräcklig slagkraft.
När infödingarna undervattensfiska, ha de
vanligen inga andra hjälpmedel än ett spjut,
men sportundervattensfiskaren vid
Medelhavskusten är oftast försedd med vatten- och
lufttäta glasögon, som gå över näsan, och ett
andningsrör, som sticker upp i vattenytan
ungefär 40 cm ovanför huvudet. Det är
tillverkat av aluminium, celluloid, plastic eller
liknande lätt material. Vid röret sitter ett
munstycke av gummi, som man biter om. En viss
träning fordras, för att man obesvärat skall
kunna använda sig av detta andningsrör. Man
måste simma i ett visst läge, så att bara
ansiktet kommer under vattenytan, och man får
därför inte göra för stora rörelser i djupled, så
att luftrörets mynning kommer under
vattenytan. För att minska risken för kallsupar
genom röret har man fäst en gummiboll upptill
på detta. Kommer man för djupt ned under
ytan med huvudet, sluter gummibollen till och
hindrar vattnet från att strömma in.
Naturligtvis begränsas jaktområdet i hög
grad, när man använder denna ytfiskemetod.
Gäller det därför fisk, som står några meter
under ytan, måste man dyka ned över fisken,
hålla andan och dyka så djupt man törs. När
man kommit på lagom avstånd från fisken,
skjuter man av harpunen ungefär som när
man avfyrar en automatbössa av den typ, som
amerikanska gangsters bruka använda.
För att underlätta simningen kan man ha
stora simfötter av gummi, som man trär på
fötterna. De flesta fiskare använda även ett
bälte kring livet försett med krokar, och på
dessa krokar hänger man fångade fiskar.
För att man skall kunna bedriva
undervat-tensfiske fordras först och främst, att
vattendjupet inte är för stort. Fisken
står vanligen nära botten vid
ko-rallgrund eller bland bottengräs. I
bråddjupa vatten är detta fiske
därför omöjligt, såvida man inte
stöter på fritt kringsimmande
fiskar, t. ex. stim av någon orädd
fisk. Ibland kunna fiskarna vara så
orädda, att de gå tätt intill fiskaren,
varvid det givetvis inte är så svårt
att pricka dem. Vattnet måste också
vara absolut klart, så att man har
fin sikt. Utmed Medelhavets kuster
finns det många lämpliga platser
för undervattensfiske, där
vattendjupet är lagom och där man kan
se ända till 25 meter genom
vattnet. Ändå klarare vatten träffar
man på vid Söderhavsöarna, vid
Prins Bertil tillhör de ivrigaste utövarna av
undervattensfiske vid Medelhavet. Han simmar
ofta upp till fyra timmar om dagen.
Bermuda, som är ett välkänt centrum för
undervattensfiske, vid Floridas kuster och på
många andra håll i de stora världshaven.
Undervattensfisket ställer givetvis vissa krav
på simfärdighet och träffsäkerhet. Nybörjaren
märker snart, att det inte är så lätt att träffa
en fisk på rätt sätt, d. v. s. från sidan, så att
harpunen tränger igenom och får ordentligt
fäste. Fiskens storlek spelar också en viss roll
Undervattensfiskaren skjuter vanligen sitt byte på 3—4 m
håll.
1329
1330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
