- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
32

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Lundell, J. A. Hvad vi värkligen säga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

J. A. LUNDELL.

på att jag kan ha misstagit mig och fått med äfven sådant,
som kanske har blott en inskränkt förekomst. Det bildade
talspråket företer i olika landsändar rätt skilda nyanser.
Dessa nyanser stå emellertid i viss relation till ortens
folkmål; men de uttalsvanor, jag beskrifvit, stå knappast i någon
relation till de fonetiska företeelser, som karakterisera olika
dialektgrupper. Jag hoppas i alla fall, att hvad jag anför
skall locka andra in på samma område. Det skall då
åtminstone efter hand bli klart, hvad som kan anses för mer
eller mindre allmänt.

Kons. j oeh Yok. i.

Kons. j är i svenskt tal tämligen sällsynt, förekommer
i alla händelser ej på långt när öfverallt, där den vanliga
skriften har tecknet j. Den finns otvifvelaktigt i ett
energiskt nej! Det torde väl ofta eller oftast finnas värkligt j i
utljud och intervokaliskt, t. ex. i böj, nöje. Annars

1) ersättes det i början af ord samt mellan vokal och
kons. i samma stafvelse vanligen af i \ eller, under in värkan
af angränsande labial vokal, y jp. Skillnaden mellan vokal
och kons. ligger ju i ett "munbuller" (här speciellt en
hväs-ning) vid konsonantens uttal. Men jag hör i regeln ingen
hväsning i ett vanligt ja, det brukar låta ia, la eller t. o. m.
ea. På samma sätt hör jag i regeln jo han, jakt o. s. v. Och
jag hör utan hä*d, mä god frä*d, nöjpd, böjpd o. s. v.

När sålunda j före vokal är kan det ej förvåna, att j
faller bort i maistraten < magistraten.

2) Efter kons. ersättes det i svagtonig stafvelse af
muljering i konsonanten.

3) Mellan konsonanter försviilner det i vissa fall (men
efterlemnar muljering).

De två sista fallen behandlas under öfverskriften
"reduktion af konsonantförbindelser".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free