Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Östergren, Olof. Är sammanfallet af och och att att hänföra till fornsvensk tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
OLOF ÖSTERGREN.
om, och man kan då tänka på, att ok i fornsvenskan ej *
sällan användes som villkorskonjunktion (så synnerligen, ofta
i Historia Trojana, äfven i bref t. ex. BSH 5,29 från 1505,
ib. 5,io2 från 1506 samt 5,i36 från 1507, de bägge sista
skrifna af Hemming Gadd), om också endast i förening med
inverterad ordföljd. (Se Bergqvist, Den kond. .satsfogn. i
fsv. s. 13 f.).
Förblandning af ok oclf aff (skrifvet o ff, en skrifning
som förekommer exempelvis i Schlyters Cod. G af Kristoffers
Landslag från midten af 1400-talet — Cod. L från midten
1. senare hälften af. 1400-talet har åff — i LB 3, sid. 73
från början af 1500-talet, BSH 5,47 och 48 från 1505 och
Hist. Troj. 39 från 1529) har jag funnit i Spec. Virg. 141
(hskr. fr. slut. 1400-talet), där det heter: "Loquasitas är
mz enne fläthio off fawizsko ordha owirflödoghet oplata
Wärtans lööshet".
Ett på grund af sin ålder viktigt exempel på
förblandning af ok och a är det bekanta "Nw ær kirkige satt oc sylli"
i Cod. B af Smålandslagens Kyrkobalk, där Cod. A.har "satt
a sylle", hvilket är det enda, som ger mening. Skrifningen
oc är här, så vidt jag förstår, synnerligen svårförklarlig, om
man icke antar, att oc haft lika uttal som a. Handskriften
är från senare hälften af 1300-talet, och det torde ej vara
alltför djärft att antaga, att öfvergången a > å verkligen
ägt rum i denna handskrift, då säkra exempel på ljudlagen
finnas samtidigt eller tidigare i andra handskrifter (jfr
Noreen, Aschw. Gr. § 110, Kock, Fsv. Lj.. s. 407 ff.).
Jag har dessutom påträffat en del andra förväxlingar,
som Ottelin icke omtalar, och som likaledes tyda på ett
gemensamt uttal för de däraf berörda orden. Så skrifves i
MB 1,178 "oc bygdhe oc ther altara gudhi a kalladhe a hans
nampn", där Cod. B har det man väntar sig, nämligen oc.
I Hist. Troj. 163 möter aa med betydelse af ok i "The sagdo
syt ärendhe aa then befalling the hade aff grecana".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
