Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ERIK ROSENGREN.
klaras med lätthet alla de svårigheter man funnit i den
antika kvantiteten, i förhållandet mellan accent och kvantitet
samt emellan den antika och den moderna versbyggnaden.
Vi kunna nu återställa de antika språkens kvantitet
och därmed deras rytmiska byggnad, som utgör det
väsentligaste villkoret för en framgångsrik rekonstruktion af deras
fonetiska karaktär. Men vi hafva äfven ett medel att
lättare åstadkomma ett väsentligen korrekt uttal af främmande
moderna språk. Ty rytmen utgör så att säga den ryggrad
som uppbär språkbyggnaden. Ett fel på ett eller annat
språkljud betyder för uppfattningen icke så mycket som
felaktig rytm. Uttalar jag i Tyskland fel på s eller sp, st, så
kan jag möjligen tagas för tysk af annan dialekt, och tar
jag miste på tonen, så hålles jag för främling, men tar jag
fel på rytmen, så riskerar jag att bli missförstådd eller också
icke alls förstådd.
i
Man behöfver nu ej förvåna sig öfver, att
konsonanterna fore vokalen ej förlänga stafvelsen (t. ex. skribent), ej
däröfver att de förlänga föregående stafvelse (t. ex. ö-slra), ej
däröfver att ultimas kvantitet är likgiltig (då
stafvelseläng-den senteras från vokal till vokal, uppstår för örat en
ovisshet, när ingen vokal följer inom rytmiskt hörhåll), ej öfver
den svaga positionen vid muta cum liquida: r och l måste
på grund af sin stora sonoritet mellan muta och vokal
uttalas korta ("liquescere") och en muta (p k t) är, såvida ej
implosion och explosion skiljas af paus, ytterst kort; i
motsatt fall kan afståndet mellan föregående och efterföljande
vokal åtskilligt förlängas.
Nu löses lätt frågan om den strid man funnit mellan
accent och kvantitet i den antika versen. När man trodde,
att den antika accenten var exspiratorisk, men med
exspira-torisk accent sig ovetande menade långt afstånd till nästa
vokal, så kom ju accenten 1. accentstafvelsen att få samma
egenskap som den rytmiskt långa stafvelsen. När vi läste
vident med exsp. acc. på l:a stafvelsen d. v. s. så att af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
