Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Palmgren, Aug. Om behofvet af jämte förslag till en reform i vårt kommateringsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakt kommateringsväsen
199
ej nog strängt kan varnas. Men härmed begå vi ofta den
synden att vi hos lärjungarna våldsamt förkväfva deras
instinktiva känsla för ett vårdadt och naturligt föredrag,
hvilken i stället borde sorgfälligt vårdas och bringas till
utveckling genom att småningom ledas in i medvetet rätt
riktning.
Förvisso kräfves det ganska djupgående undersökningar
och de noggrannaste iakttagelser beträffande adverbialets
mångskiftande natur, innan frågan om rationell
adverbial-kommatering, sådan vi skulle önska att se den genomförd,
kan anses på ett fullt tillfredsställande sätt ha fått sin
lösning. Här måste vi inskränka oss till att blott i allmänna
drag påvisa det berättigade, ja nödvändiga 1 bruket af komma
vid vissa slag af adverbial, hufvudsakligen åskådliggjorda
genom typiska exempel.
Vid adverbialkommatering är det i synnerhet tre
synpunkter som jag tror att man bör taga hänsyn till: 1)
adverbialets egendomliga betydelse i och för sig, 2) adverbialets
(närmare eller fjärmare) inre relation till predikatet, 3) dess
yttre plats och ställning i satsen. Hvarvid dock bör
anmärkas att dessa synpunkter gifvetvis ej alltid kunna strängt
åtskiljas.
Beträffande adverbialets betydelse vilja vi särskildt
rikta uppmärksamheten på det faktum att i hvad vi kalla
’ adverbial, kan ligga uttaladt ett omdöme lika väl som i en
på vanligt sätt bildad, grammatikaliskt regelmässig sats.
Och ha vi väl kommit till insikt häraf, kunna vi ej längre
ondgöras öfver att ett sådant adverbialomdöme afskiljes
genom komma likaväl som ett satsomdöme. Tvärtom torde
vi inse nödvändigheten af att så sker. Och samma
principer böra då tillämpas i det ena som det andra fallet.,
Liksom vi i fråga om kommateringen mellan satser ansett
behofvet af komma böra betingas af satsernas större eller
mindre grad af själfständighet i förhållande till hvarandra,
så bör ock adverbial et, så snart det står i lösare inre för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
