- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjärde årgången. 1904 /
110

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

BENüT hesselman.

(Metates synes föreligga också i åtskilliga andra,
här ej upptagna, exempel. Flera anföras af Noreen i
hans uppsats: dallra, dillra, ’kvittra, mellra, mallra, mullra
(om åskan), myllra, pjollrig. Också jollra (jfr nyl. jorla)
och Gästr. pelra ’slå eller slingra med stjärten’ (om en
orm) kunna höra hit. Emellertid känner jag ej dessa
ords former i de olika dialekterna tillräckligt fullständigt,
för att säkert kunna bedöma dem. En del kunna
härstamma från andra trakter än de mellansvenska1.)

Exempelsamlingen visar oss utbredningen af
öfvergången rl > Ir. Den är tydligen specifikt uppländsk,
är utbredd från norra Uppl. ned till Mälaren och synes
äfven förekomma i Södertörn, att döma af Bietz’ Jcöllra
’nätflöte’. Häraf blir sannolikt, att den också är inhemsk
i Stockholmsmålet — jfr. ex. från Bellman och
Strindberg. I de öfriga mera centrala dialekterna synes
den däremot saknas, åtminstone i de ofvan behandlade
orden2, att döma af de uppteckningar jag haft tillgäng-

nog anta ursprunglig dubbelhet: vokalerna u eller o kunna ha valts
med hänsyn till ordens "onomatopojetiska" syfte. Men i regel är
nog u det ursprungliga: jämförelsen med norskan gör det sannolikt.
Det öppna ^-ljudet är då yngre och beror på en ljudlag, som säkert
gäller i Uppländskan och sannolikt också i åtskilliga andra svenska
dialekter, att fi och ö framför r-förbindelser sammanfallit i öppet
å-Ijud (0,8,0). Denna ljudlag måste då vara äldre än metatesen. Yngre
uppländska it-former, t. ex. mullra (om björnen), kurra, (om katten),
surra (om flugor) eller Lexikas kurla, knurla (om dufvor:’kuttra") bero
på förnyad onomatop oj etisk "Urschöpfung". I de exempel, som i sin
betydelse mer eller mindre frångått sitt "ljudmålande" ursprung, är
0 etc. det normala. (Till någon ringa del kan u bero på lån från
främmande språk.)

1 Exemplet sulfora ’sorla’, som af Rietz anföres
från.Västergötland, synes visa, att metatesen förekommer också i detta landskap.

2 Exempel sådana som pelra i Gästr. eller det af Noreen
upptagna kvillra ’pipa smått’ om fågelungar (som enligt Rietz s. 371
förekommer i Närke), antyda kanske, att metatesen enligt någon viss, mer
inskränkande regel, har inträdt också utanför det uppländska området.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1904/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free