Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN.
• 137
den betydelse, att icke människorösten och därmed språket
skulle kunna röra sig med så stora och än större skillnader.
Jag har icke förnekat, att styrkan i rösten växlar så mycket,
utan att den växlar på det sättet, att den högsta
accentgraden är konstant minst 10 eller 4 ggr så stark som den
lägsta graden och att följaktligen de öfriga graderna
oafsedt sin plats eller ordning i ordet äga den styrka, som
dem tillkommer i öfverensstämmelse med deras accents
ordningsnummer. Så t. ex. förnekar jag, att det tyska ordet
Untergebener skulle hafva accenterna i sina fem stafvelser
ordnade så, att deras styrka innehade följande ordning 42513.
Vidare förebrår mig d:r M., att jag icke gjort mig den
ringa mödan att i hithörande litteratur efterse, med hvilka
ljud-intensitets-skillnader det mänskliga språket rör sig.
Enligt Pipping förhöll sig ju genomsnittsintensiteten hos
vokalerna i de båda stafvelserna af det finska saadaan som
15649 : 2243, således ungefär så som 7:1. Jag kan lugna
d:r M. med att jag läst åsyftade afhandling af Pipping,
innan jag såg hans citat. Jag undrar ock, huru Pipping
själf skall känna det, när han ser d:r M. citera den af
honom själf desavuerade genomsnittsintensiteten. Emellertid
är det icke för mig nog, att man uppvisar förekomsten af
sådan växling i styrkan, utan det måste visas, att styrkan
växlar pä sådant sätt konstant. Och icke ens detta är nog,
utan det måste visas, att just denna konstanta växling är
det, som vi uppfatta och kalla dynamisk accent. Två ord
saadaan och satarna äro för mig för litet för att däraf draga
någon slutsats beträffande konstansen i en ljudstyrkeväxling.
Vill jag gå till öfriga ord, som Pipping undersökt, så
varnar han själf för att tillmäta hans intensitetsmätningar
afgörande betydelse. Om jag det oaktadt undersöker
höjdpunkterna i intensitetskurvorna, så finner jag att i siteet,
myllyyn, keino, kiuru intensitetskurvan visar högre toppar i
den obetonade än i den betonade stafvelsen, att likaså i
keihäitä den obetonade andra stafvelsen visar högre
intensitetskurva än de båda andra stafvelserna. Går jag till de
grafiska framställningarna på Tab. IV, så visar äfven där
intensitetskurvans höjd i många ord både absolut högre
punkter och högre medelhöjd i oaccentuerade stafvelser.
Antingen innebära nu dessa kurvor i öfverensstämmelse med
Pippings varning en missvisning och då kunna de icke
utgöra bevisning för någon styrkeväxling, eller ock äro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
