Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN.
• 143
ljudstyrkan, under förutsättning att assa i båda fallen,
rättfram och omvändt, uppfattades som assa med dynamisk
accent på första stafvelsen.
Men naturligtvis låg i sakens natur af
ömvändnings-experiment, att man fick lof att iakttaga vissa
försiktighetsmått. Först och främst fick jag ej välja ett fonem, som
vid ömvändning gåfve en mot hörbarhets- eller t. o. m.
ut-8ägbarhetslagarne stridande ljudkomplex. I förra fallet skulle
man få något, som af örat ej kunde sammanfattas och
rytmi-seraë, i senare fallet något som förorsakade förvillande
hörvillor. Eonemet assa borde vara användbart med två
villkor: 1) att ej någon störande olikhet fanns i längden hos
det begynnande och det slutande a, 2) att ej någon störande
olikhet förekom i tonaliteten hos samma språkljud.
En liten olikhet i vokalernas kvantitet kunde vara
ödesdiger, ty detta fel fördubblades eller kvadrerades genom
ömvändningen. Ponera, att jag i tvåstaviga ord af typen
assa hade för vana att uttala det ena korta a längre än det
andra (resp. 0,io och 0,os sek.). Om för mitt öra dessa
båda a gällde som lika långa, så måste vid ömvändning
olikheten te sig icke blott som 4 : 5 utan som 16 : 25 d. v. s.
42 : 52. Ty om längden af slutande a 0,c8 tedde sig som
likhet med föregående a 0,io, så borde vid ömvändning för
likhet med begynnande a 0,08 fordras ett slutande a af
längden 0,o64. Om nu slut-a i stället får en längd af O,io
sek., så måste olikheten te sig som 64 : 100 = 42 :52.
Icke mindre försåtliga äro tonhöjden och tonglidningen.
Om det första och det andra i förhållande till hvarandra
intaga ett höjdläge, som endast i en riktning förekommer i
ord, så kan man vara öfvertygad om, att vid ömvändning
dessa toner icke skola fattas såsom hörande till samma ord,
eller om deras inbördes höjdförhållanden äro sådana som
endast förekomma vid ett visst accentförhållande (eller
kvantitetsförhållande), så kan man ej vara säker för att
örat icke luras af bedrägliga associationer. Om t. ex. det
senare a vid ömvändning kommer så mycket lägre än det
följande, som endast förekommer i sådan accentuering som i
ordet behag, när detta» är som mest framhäfdt, så får man
ej vara allt för säker på, att man är skyddad för en
kvantitets» och därmed följande accentvilla.
I fråga om mindre tjänlig tonglidning kunde befaras,
att två fenomen skulle medföra villa, nämligen summation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
