Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN.
• 171
om dessa exspirationskurvor äro konstanta. Ett par ex. kunna
ej meddela mig den öfvertygelsen, isynnerhet som dem
emellan icke råder full likhet. Kurvor, som jag känner från
andra håll, äro icke heller ägnade att bibringa mig
föreställning om konstans i exspirationsvolymen för samma accenter.
Men ponera, att exspirationskurvan är konstant. Det
förefaller icke säkert, att denna ringa ändring i andningskurvan
skulle utvisa en motsvarande ändring i ljudstyrka, ja det
förefaller icke ens säkert, att den motsvaras af en liknande
förändring i "press på stämbanden af den ur lungorna
utströmmande luften".
Doc. K. menar, att experimenterandet med "endast en
vokal" skulle garantera för att ökad utandning, betecknade
"starkare press på stämbanden" och därmed ökad intensitet.
Men för en sådan garanti fordras 1) samma vokal d. v. s.
absolut samma klangfärg, 2) samma tonhöjd, 3) samma
so-noritet = samma klangrenhet. Kunna icke dessa tre saker
garanteras, så kan man icke från ökad utandning omedelbart
sluta till ökad styrka.
Blott den minskning i sonoritet, som noga taget äger
rum i hvarje lång vokal, kan medföra och medför sannolikt,
alltid en ändring i förhållandet mellan utandningsvolym och
ljudstyrka, som omöjliggör ett omedelbart slut från den ena
till den andra. Jag kan lätt tänka mig en minskning i
sonoritet, som motsvaras af större volym utandningsluft.
En ändring i tonhöjd bör, som man förstår, lätt kunna
medföra ändring i utandningsvolymen. Och accenterna
betingas ju alltid af tonhöjdsändringar. Om höjning i ton
medför ökad eller minskad utandning, torde icke vara så lätt
att säga, men sannolikheten talar i många fall för det senare
alternativet.
Att slutligen ändring i klangfärg kan medföra olika
utandningsvojym, torde vara klart. Men att en lång vokal,
särskildt en cirkumflekterad, icke behåller klangfärgen ren
och oförändrad, det torde vara omedelbart klart och belyses
ytterligare af språkhistorien, som på hvarje blad talar om
långa vokalers diftongisering.
Utandningskurvans höjning tyckes således icke vara
någon borgen för stegring af intensiteten. Men antag, att
• en synbar ändring i utandningskurvan betecknar en
motsvarande ändring i Jjudintensitet, mig synes att denna ringa
ändring i fysikalisk intensitet skulle förblifva fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
