- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjärde årgången. 1904 /
187

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN PROSODISKA FRÅGAN.

• 187

7Coaat 8’öto XtTrapoiaiv èSrjaaxo xaXà rcéScXa.

Rytmen blir egentligen — ^ ^ ^ w w — hvilket är
fel i en hexameter. Men om jag med bibehållande af absolut
lika uttal för TCoaai 8’ötco låter framsägandet af Xircapotaiv
inträda något senare, så hörs felet botadt och örat har fått
hvad svenskar kalla dynamisk accent. Doc. Pipping
invänder, att exemplet är illa valdt, eftersom det är metriskt:
den rytmiska upprepningen medför en associationsvilla. Det
är dock att märka, att accentförnimmelsen inträder vid första
upprepningen af en daktyl. Men vi kunna hålla oss till den
första stafvelse, som af svenskar förnimmes accentuerad,
nämligen den första i versen d. v. s. tzqgg-. Enligt attiskt
uttal finnes äfven här ett kvantitetsfel. Ja, enligt samma
uttal finnas noga taget tre kvantitetsfel i denna vers: äfven
VwOcXà har i attiskan två korta a. Således

rcoal 8’ütco Xiuapolatv è5^aaxo xaXà rcéStXa,
som enligt attiskt uttal skulle läsas med följande rytm:

Huru afhjälper man nu dessa fel? Genom ingenting
annat än genom att öka afståndet mellan o och i uti första
och andra foten och mellan de båda a i den femte. För
rytmens skull är det likgiltigt, om afståndet ökas genom
paus efter första eller före andra vokalen, men för uttalet
torde det falla sig bekvämare att förlänga mellanliggande
konsonant (hvilket åtminstone beträffande första och sista har
historiskt berättigande: och to x,àXXo£, måhända äfven

beträffande Xnrapös, jfr lat. saliva nord, slim). Man behöfver
icke för att böta versen göra något annat med uoal än öka
afståndet mellan vokalljuden. Om man uttalar 710 med samma
styrka eller svaghet, så är det sedan en tidsfråga, om det
höres dynamiskt starkt eller svagt, beroende på när t höres.
Det så att säga "kännes efter". Således oberoende af någon
upprepning redan i första stafvelsen höres denna accent.

Det vore lätt att påpeka otaliga sådana ställen hos
Homer, så vv. 11, 20, 34 o. s. v. Men förhållandet är
alldeles detsamma. Ja, noga taget är förhållandet lika i
hvilken vers eller hvilket ord som helst. Ordets accent (enligt
svensk uppfattning) beror af dess rytm, men dess rytm beror
af tiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1904/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free