Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Stilistiska sträfvanden hos Tranér och Adlerbeth. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILISTISKA STRÄFVANDEN HOS TRANÉR OCH ADLERBETH. 209
lifligheten af den otwungna tonen, men misshaga der de kunnat
und-wikas, och wäcka saknad och blygsel, der man ej ännu för dem
känner inhemska suppleanter. Bland många många några få exempel:
Sat. II: ii. 20: farceras, v. 120, rara fiskar, v. 7, rivaler, Epistl. I. xyiii.
20. present, o. s. w."
Om öfversättningar i allmänhet säges i samma tidning 1817
n:o 47: "Så länge stora wittra original-werk ännu saknas i wår
literatur, så länge blifwa lyckliga Ofwersättningar från särskilta nationers
skalder af hög wigt för språkets bildning" l. På samma ställe heter
det om Adlerbeths öfversättning af Horatii Oder och Epoder:
"Adlerbeths öfversättning utmärker sig genom en werklig egentlighet i
uttrycket, en säker takt för det skickliga, — — —, genom en ofta
undranswärd smidighet i construktionen, fyndighet af ord, rikedom i
ordställningar".
Tranérs öfversättningar omnämnas utförligt af Palmblad i hans
ypperliga biografi öfver denne i Biografiskt lexikon XVII, där han
bl. a. yttrar (sid. 300 f.).
"A ena sidan beundrade man den rhythmiska, strängt
regelbundna färdigheten (hvarvid dock bör erinras, att hans svenska
hexameter, bildad efter den Ovidiska, genom brist på omvexling i
tonfallet eller meningscæsurerna, är något för fattig och enformig),
förmågan i uttrycket af den imitativa harmonien, äfven som fyndigheten
i ordval, fintligheten af djerfva ordfogningar, hvarigenom han
ofelbart bidrog att rikta och böja det ännu stela och i akademiska bojor
smidda modersmålet; men å andra sidan kan dock ej nekas, att han
ofta dref allt detta utöfver rimlighetens gränsor genom jagt efter
archaismer och sällsynta landskapsord, sjelfgjorde besynnerliga
ordfogningar, misslyckade naiveteter samt ett ständigt konstlande
experimenterande med språket, mera beräknadt på effect och öfverraskning
än på en trogen efterbildning af urskriftens grundton. I allmänhet
kan om honom, så väl som öfversättare som sjelf dikt are, fällas det
omdömet, att han egde en stor originalitet men ingen ledande takt,
mycken fyndighet i anordning, grouppering och teckning af
situationer, glans i bilder och liknelser, en rörlig, lekande, ystert sprittande,
men ingen hvarken djup eller skapande fantasi, ett sprakande och
gnistrande snille, men som i botten saknade det rätta allvaret, den
heliga Vesta-elden."
Atterboms totalomdöme om Tranérs öfversättning läses i
Poesiens historia II: 82 f., där han bl. a. yttrar: "Hos Tranér deremot
har den gamle skalden blifvit nog mycket stadsbo, och till på köpet
1 Detta är egentligen endast en upprepning af Hammarskölds
ord i företalet till "Öfversättningar och Imitationer" (1806).
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
