Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Metriska anteckningar vid Vilhelm Ekelunds öfversättningar ur den grekiska Anthologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
j0hanne8 PAULSON
dem. Och — låtom oss tillägga det — Ekelund intar en
så framskjuten plats bland våra yngre skalder, att det är med
sorg man ser honom, om också blott tillfälligtvis, vårdslösa
formen. Det skulle varit mig mycket angenämare att fästa
uppmärksamheten vid en metriskt god öfversättning, men då
våra stora skalder tillåta sig att lättsinnigt handskas med
den metriska form, de själfva valt, anser jag det vara en plikt
att fästa uppmärksamheten därvid, ty det skulle vara en fara
för vår litteratur — så väl den i original som den i
öfversättning —, om ingen protest höjdes mot invasionen af
barbariska former i vår poesi.
Det är dock förvånande att skalder med, som man
måste tro, känsligt öra för formen och på hvilkas språk, för att
blott nämna en skald, Runeberg skrifvit sina förträffliga
hexametrar, så litet hafva schemat för denna vers present för sig,
att de kunnat forma sådana vidunder till verser, som dem
jag påvisat hos Strindberg och från hvilka icke heller
Ekelunds öfversättningar ur Anthologien äro helt fria; och’lika
förvånande är det, att det kunnat för en begåfvad skald
förblifva en hemlighet-, hvad det är som utgör charmen i
penta-meterns delikata form. De, som vilja skrifva svensk
dakty-lisk hexameter eller pentameter, sakna sannerligen icke
mönster att bilda sig efter. Jag har redan nämnt ett sådant,
Runeberg; söker jag mönster inom öfversättningslitteraturen,
tror jag mig främst böra nämna Petterssons Tibullus och
Janzons Propertius. Jag skall i det följande taga saken utan
all lärd apparat och endast söka vinna erkännande åt vissa,,
som jag tror, allmänt medgifna metriska sanningar.
Jag antecknar då följande punkter:
A. Den daktyliska hexametern består af sex versfötter_
Följande sjufotingar anträffas i Ekelunds öfversättning 1:
1 Jag citerar öfversättningen efter epigramförfattarens namn,
epigrammets ordningsnummer inom epigramserien och radens
ordningsnummer inom epigrammet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
