Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTALA O UT NAMNS UPPTAGANDE I RIKSSPRÅKET.
237
komligt undergått den af slipning, som behöfves för att de
skola kunna skrifvas, samt erhållit åtminstone en begynnelse
till en gemensam form. Som exempel kan anföras ett i
dialekterna i Norrland allmänt spridt namn på gråalen, alnus
incana, som inom Sollefteåbladets område förekommer i
formerna ofar, o dar (Ångermanland) och à$ar (Ragunda), hvilka
former med vanliga bokstäfver närmast skulle kunna betecknas
årdder och ärdder, hvarvid med -rdd- menades det långa tjocka
d-ljudet c[ eller d. Sådana skrifningar som årdder och ärdder
skulle nu utan tvifvel vara obekväma att införa. Såsom hittills
icke brukade, skulle de ej så lätt uppfattas, och dessutom
strider bokstafsförbindelsen -rdd- mot det normala i svensk
ortografi. Konstruerar man upp den form ordet skulle ha haft,
om det utvecklats riksspråksenligt, skulle denna bli ålder eller
älder. Det synes tillsvidare omöjligt att säga hvilketdera.
Nu förekommer i norrländskt riksspråk mycket allmänt i tal
och skrift formen ålder, som äfven börjat visa sig i det
allmänna litteraturspråket (Strindberg, Per Hallström). I tal
upgträder den i formerna dldar, dldar, adar m. fi. Upptar
man detta ålder vid riksspråksskrifning af ett dialektalt
ortnamn, hvari årdder eller ärdder ingår, uppnås väsentligen samma
fördelar som i allmänhet vid återgifvandet af dialektala
ortnamn genom i det allmänna riksspråket existerande
motsvarande ordformer, om nämligen i den trakt, hvari detta
ortnamn med ofar, ödar, å^ar förekommer, ordet ålder är
lefvande som lokalt riksspråksord. Stundom torde ålder
förekomma i hittills brukliga skrifningar aPortnamn äfven i trakter,
där det icke är kändt såsom appellativum, och det torde äfven
där vara att föredraga framför såväl årdder eller ärdder som
framför ålder eller älder. Formen ålder är visserligen från
en viss synpunkt endast som grammatiskt undantag tänkbar
i riksspråket, men detta utgör icke något hinder för att man
vid ortnamnstransskription kan vara bättre betjänt med den
än med att välja den af de båda i riksspråket i och för sig
möjliga formerna ålder och älder, som närmast liknar
dialekt-formen. Ortnamnskommittén har också för den på
koncept-kartan icke namngifna å i Edsele, som i dialekten kallas
oførafi, föreslagit namnformen Älderån.
En sådan möjlighet, som nu finns för namn sammansatta
med ålder, existerar emellertid icke alla gånger, och då har
ibland redan skett en sådan upplösning af en gammal
namngrupp, som ofvan hypotetiskt framställdes för namnen på lada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
