Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ALEXANDRINER.
11
verserna som tvåradingar. Men då skulle säkerligen ingen
föreslå en uppdelning till fyrrading. I Beckmans
"Grunddragen af den svenska versläran"2 sid. 76, anm. 2,
framhålles också, att det ibland är oklart, om ej vad som gäller
för ett kolon (= vershalva) rätteligen borde anses för en
självständig vers.
Nej, vad vi känna igen som alexandriner, det ser ut på
helt annat sätt. Normalsvensken har typen given uti Tegnérs
"Svea", den sista stora segern på detta versmått, den dikt
som i sig upptog det bästa av den föregående utvecklingen.
En hel del av dess rader är också typisk form av
stilistiskt-versifikatorisk art. Hur denna bildas, det belyser på ett
oöverträffligt sätt en anmärkning av Schiller i brev till Goethe:
"Die Eigenschaft des Alexandriner sich in zwei gleiche
Hälften zu trennen, und die Natur des Reims, aus zwei
Alexan-drinern ein Kouplet zu machen, bestimmen nicht bloss die
ganze Sprache, sie bestimmen auch den ganzen innern Geist
dieser Stücke. Die Charaktere, die Gesinnungen, das
Betra-gen der Personen, allés stellt sich dadurch unter die Regel
des Gegensatzes, und wie die Geige des Musikanten die
Be-wegungen der Tänzer leitet, so auch die zweischenklige Natur
des Alexandriner die Bewegungen des Gemüts und die
Ge-danken. Der Verstand wird ununterbrochen aufgefordert, und
jedes Gefühl, jeder Gedanke in diese Form, wie in das Bette
des Prokrustes, gezwängt." Här är genom ett typfall det
avskyvärda skildrat, som i så stort antal fall gjort
alexandri-nerna impopulära även hos oss, och framför allt gjort dem så
syskonlika inbördes.
Låt oss ställa opp några av dessa versers paradigmer!
Lätt urskiljbar är den dubbla imperativen, som både är
dramatiskt verksam och retoriskt upplyftande. I Svea finns
den representerad av:
Gråt, Svea, hvad du mist, men skydda hvad du eger!
gå, lef förutan dygd och dö förutan ära!
förlåt den vilda sorg, förlåt en ynglings ord
lägg bort ditt ärfda namn och köp dig andra grifter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
