Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOREEN O. MEYER wVALDA STYCKEN".
39
’buske’ : fsv. runne m. ’buske’ : nsv. och nno. dial. rone, rüne
m. ’fräken (equisetum)’ av rinna bl. a. ’skjuta upp, spira fram’.
Brunnet i vår text kan vara förvanskning för brunnen,
vållad av rimordet grunneth under en period av visans
tradition, då ordet redan i språket f. ö. råkat i glömska eller
åtminstone dess ursprungliga genus förgätits. Skulle brunnet
vara riktigt, kunde det uppfattas som avlett av ett verb brunna
(bildat på * brunnr) ’bryta sig, uppröras (om sjön)’, jfr kall n. :
kalla; fall: falla o. s. v.
En annan möjlighet vore att brunnet står för brunet
eller brunen, en äldre och ursprungligare form för nysv. bi*yn
i skogsbryn, vattenbryn o. s. v. vilken ännu lever kvar i sv.
dial. med fem., ngn gång (som på Nargö) neutr. kön. Ordet
betecknar ’kant, rand’, isbrun ’iskant’, i vårt fall ’strandkant*.
Vad själva föreställningen beträffar, att man kan finna
skatter i sjön, är det en spridd folktro att de makter som
råda i vattnen äga skatter, som vissa människor få skåda. Så
berättar Hyltén-Cavallius i Värend och Virdarne I s. 262,
att näcken enligt folktron i Värend stundom förvandlar sig
till en silverskål, som lockar människors barn, och en flicka
fann en gång i sjön en guldkedja, som emellertid vållade
hennes ofärd, då näcken strax efteråt bortförde henne.
S. 53 r. 18.
När han fåår den slöijer seet
får han först it t hiertans tvee
Jfr s. 48 r. 38 ff.
När Pyramus kom den jagare godh
och fick thet blodiga klädet see etc.
Det synes sannolikt att -t i seet bör strykas såsom
fel-skrivet; felskrivningen är visserligen kanske föranledd av att
-t i slutljud vid denna tid ofta var stumt. Saken är nämligen
den, att få i betydelsen ’komma i tillfälle att (genom en
händelse)’ konstrueras med få och infin. utan at; däremot styr
få i bet. ’vara i stånd, kunna, förmå, komma i tillfälle (genom
egna bemödanden)’ particip.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
