Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEKTIV MED PLURALIS.
57
äro ställda i singularis". Men han medger dock undantag?
"framuti meningen kan det hända, att ett kollektivt nomen
betraktas som plurale" (s. 18); "nomina collectiva, ehuru de
stå i singularis, kunna dock i följande satser betraktas, såsom
vore de af pluralis nummer" (s. 66). Såsom exempel anför
lian ur Adlerbeths översättning av Ovidii Metamorfoser hop
—dem, ungdom—vi, släkte—er. C. J. L. Almquist (Svensk
språklära, 1832) åter går i teorien ej utöver Botin, ty på tal
om kongruens skriver han kort och gott (s. 141): "satsens
verbum rättar sig efter subjektet till tal"; (s. 145)
"adjekti-verna, antingen de äro predikater eller tilläggningsord, rätta
sig till tal efter de substantiver, som de tillhöra i satsen".
I praktiken följer han dock Boivie, i det han t. ex. i
"Ladu-gårdsarrendets" tionde kapitel låter pron. de syfta på
arren-datorsfolket i föregående mening. Däremot följes Boivie även
i teorien uti "Svensk språklära, utgifven af Svenska
Akademien" (1836), där det (s. 252) i fullkomlig överensstämmelse
med den frejdade rektorns åsikter heter: "ehuru kollektiverna
par, folk, ungdom m. fi. stå i singularet, kan likväl ett på
dem syftande pronomen längre fram i meningen, tillika med
verb och adjektiv, ställas i pluralet" samt (s. 253): "åtskilliga
kollektiver i obestämdt singular, såsom en del, en mängd, en
hop, en myckenhet m. fi., hvilka åsyfta ett nomen eller
pronomen i pluralet, taga verbet till sig antingen i singularet
eller i pluralet". Emellertid skall kollektivet i så fall syfta
på ett i det föregående utsatt substantiv, och (s. 254)
"hopställes kollektivet med ett annat kollektiv i singularet, så
ställes verbet oftast i singularet. Om slutligen kollektivet,
utan efterföljande pluralt substantiv, står antingen med
bestämd eller demonstrativ artikel eller i obestämd form efter
en genitiv, så sättes verbet i singularis". Vida strängare
uppträder Anders Fryxell (Svensk språklära, 1837), ty han
uppställer som undantagslös regel (s. 89): "adjektiver,
pronomi-naladjektiver samt participier skola alltid till numerus rätta
sig efter det substantiv, som de bestämma", och endast vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
