Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
J. E. HYLÉN.
Han kallade traktens folk till hjälp. De kastade sig på knä
och gräto (Axel Lundegård).
Folket saknar varje spår av andlig näring, mässan är det enda
andliga innehållet av deras liv (Anne-Charlotte Leffler).
Gammalt folk skakade på huvudet, när de fingo veta, att . . .
(Gustaf af Geijerstam).
När han fick se folk, sprang han och gömde sig, och när de
rodde bort igen, stod han bakom ett träd (Gustaf af Geijerstam).
När folk talade om honom, kallade de honom alltid för Petter
med ögat (Gustaf af Geijerstam).
Han utdelade några befallningar åt folket, de förstodo icke,
vad som gick åt honom (Tor Hedberg).
Karaktäristisk för folkets måttlighet, för deras grad av
renlighet (Tor Hedberg).
Han kallade ned husets folk; kunde de också se stjärnan?
(Birger Mörner).
Sten hade talat till sitt folk. Hans vädjan till deras mod . . .
(Mari Mihi).
Det förvånar ingen, att folk mödar sig, även om deras
förmögenhetsförhållanden tilläte dem att lägga händerna i kors (Mari Mihi).
Folket på trakten brukade samlas där, och då drucko de
parvis ur bleckmåttet (Artur Möller).
Folket i trakten hade en vidskeplig» fruktan, de påstodo
(Mathilda Roos).
Liksom gammalt folk, när de blifvit skumögda (Maria
Rieck-Müller).
Jag låter folk tro, vad de vilja (Anna Branting).
Han tyckte om att ha folk omkring sig och traktera dem (Marika
Cederström).
Han ser, att rätt mycket folk rör sig på gatan; de äro
allvarsamma, mörkklädda (Marika Cederström).
Han anser rökning nyttig för folk, isynnerhet när de röka med
måtta (Henrik Schück).
Detta gåtfulla folk hade trängt ner till Kampanien, där de
hotade nybyggena (Henrik Schück).
På själva piazzan församlade sig folket, och till dylika
sammanträden kallades de medels klockringning (Henrik Schück).
Folk kom att tänka på kardinalen, när de sågo Hin Ondes
bild (Karl Warburg).
Folket svarade, att de icke ville uppgiva slottet (Gustaf
Cederschiöld).
Franska folket och deras skalder (Johan Vising).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
