Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
J. E. HYLÉN.
tillvaro med deras fulla begivande. De förekomma alldeles
för talrikt, för att de kunna stå där oavsiktligt. För övrigt
uppträda uti samma mening bestämningar till ett kollektiv
både i singularis och pluralis, såsom vi mångfaldiga gånger
varit i tillfälle att se. Ytterligare några exempel!
Bedaktionen lever gratis hos källarmästarne, taga möbler och
kläder på kredit (August Strindberg).
Stilla satt fästfolket i den skrangliga pinnsoffan, talade eller
tego (Oscar Levertin).
Hela hovet satt på gröna sidentaburetter och åto
mercurial-piller (Oscar Levertin).
Nu behövde icke överklassen, som den kallade sig, emedan Gud
satt dem över underklassen, frukta någon kritik. (August Strindberg).
Man anmälde misstankar mot en familj, det var meningen att
häkta den. Goubin beslöt att låta sin skyddsling varna dem och
sluta sig till dem (Per Hallström).
Folk såg nästan ut att bocka sig, då de nämnde hans namn
(Anna Wahlenberg).
Då och då kom ett sällskap turister, gingo genom kyrkan och
försvunno igen (Annie Åkerhielm).
Ungdomen strök i långa rader gatan framåt eller stodo och
tasslade på bryggorna (Hilma Angered-Strandberg).
Och Tor Hedberg, som i sin studie över Bruno Liljefors
1902 skriver (s. 15): "Dit skulle jag locka ungdomen; jag
skulle endast bedja den öppna ögon och sinnen och sedan
lämna den på tu man hand med sin kamrat. Ingenstädes
skulle de bättre kunna lära sig tvenne ting", han ändrar sedan,
när denna hans konstnärsmonografi tryckes om i Verdandis
Småskrifter 1906, ej "de" till "den" utan på båda ställena
(s. 12) "den" till "dem".
Det är sålunda klart, att våra författare avsiktligt låta
bestämningar till ett kollektiv gå i pluralis. Därmed är icke
sagt, att de tagit detta till regel. Åtminstone har jag fått
det intrycket, att de i allmänhet, ifall man undantager folk,
låta kollektivet följas av singularis. Men undantagen äro dock
så talrika, att de ej bekräfta utan fastmer upphäva den regel,
som våra skolgrammatici formulerat. Vi måste dock nöja oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
