Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
JOSUA MJÖBERG.
länge gått i utbyte från den ene till den andre, och där
sammanhanget mellan prägeln och dess betydelse redan är givet.
Man kan jämföra förhållandena vid en ny religions stiftande.
Steget mellan Mohammed och Ali är icke så långt som mellan
Ali och en nutida museiman, ty Ali fick liksom genomskåda
innebörden i varje bud. varje bruk, som Mohammed införde,
och det gör icke den möderne mohammedanen. Efter hand
som ett sådant ord kommer i bruk, försvagas emellertid den
stilistiska karaktären, och bandet mellan ordet och dess
innebörd blir mer omedelbart, fastare. Och en dag är detta band
orubbligt, och stilfärgen är borta. Stilfärgens förbleknande
kan gå fort, nämligen om nybildningen snabbt vinner burskap,
men det kan också räcka i sekler.
Man skulle kunna likna en nations språk vid en stor
massa av ojämn fasthet. Den största och viktigaste delen är
fullt fast: det är det allmänt vedertagna språkbruket. Över
denna solida massa välver sig en skorpa, som nertill är nästan
fast men högre upp blir allmera lös, ja flytande : det är
sådant som är och icke är språk, som representerar ännu icke
fullt stadgat bruk. Det helt flytande är det fullständigt
individuella språkbruket, och allt som hör till denna skorpa
är stil, i samma mån det saknar fasthet. Gränsen mellan
skorpan och det fasta är obestämd. Och på andra sidan om
den fasta massan möter oss ett motsatt fenomen. En och
annan fast partikel mjuknar och löser sig från sitt fäste, blir
flytande och kanske försvinner.
Denna gräns mellan vad som är språk och vad som
medger personlig formning är subjektivt given, den drages
av var och en efter hans språkkänsla. Den ene kan känna
sig bunden av en given form, som för en annan kan
användas som stilistiskt grepp. Då en skåning säger: "De’ beror
sej på", så har icke hans användning av denna förbindelse
stilfärg, eftersom den tillhör hans idiom, men om en västgöte
använder uttrycket i något syfte, så föreligger ett stilistiskt
grepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
