Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
OLOF ÖSTERGREN.
påpeka, att hos våra svenska språkforskare den nutida
grammatiken icke varit i så hög grad bortskymd, som den — även
om man bortser från en eller annan överdrift i hans bok —
synes ha varit i Danmark på Per Sprogvilds tid. Jag erinrar
om Noreens verksamhet på föreläsningar, på
universitetsseminarier och i smärre artiklar (Vårt språk däremot började ju
utkomma först 1903), Cederschiölds behandling av svenskan
som "skriftspråk eller av Grundtalen, Svenska Akademiens
Ordboksarbete och Tamms böcker om ordbildning, som även
söka ånge vilka avledningsändelser, som ännu äro alstrande.
Men för visso var det år 1901 här i Sverige i allmänhet
långt till den ståndpunkt ifråga om nyskapelse, som Per
Sprogvild representerar. Det kanske får anses som betecknande,
att jag själv, ehuru intresserad av liknande spörsmål, icke
förrän just nu tagit del av hans bok. Den hör för visso icke
till dem, som vanligen läsas av våra språkforskare eller som
komma upp på studiekursförslagen. Och ännu i Noreens Vårt
språk, som dock t. e. i betydelseläran ger en mängd
översikter över olika språkkategorier med rikligt framförande av
exempel och framdragande av hittills förbisedda kategorier,
även där äro stil- och nyskapelse-synpunkterna så gott som
alldeles bortskymda.
Cederschiölds sista bok står givetvis mycket närmare
Per Sprogvild än hans tidigare. Han betraktar
verbalabstrak-terna "förnämligast ur praktiskt-stilistisk synpunkt", han vill
undersöka skillnaden mellan talspråk och skriftspråk i
användningen av verhalabstrakter, och därvid antar för honom den
frågan allt större värde och vikt: "hvilka utvägar har skriftsvenskan
att substantivera verbet, och hvilka af dessa utvägar böra
företrädesvis väljas i sådana stilarter, som skola vara så enkla,
lättfattliga, folkliga och rent svenska som möjligt?" Eller han
säger på ett ställe: "De svenska språkläror, som blifvit
använda i våra skolor, ha föga sysselsatt sig med frågan om
verbets substantivering. I och för sig borde väl annars denna
fråga vara fullt ut lika viktig som frågan om verbets adj ek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
