- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Åttonde årgången. 1908 /
249

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DANISMER I NU SVENSKT ORDFÖRRÅD.

249

got eget att giva, som icke lika bra kom fram genom det
gamla ordet.

Härmed äro vi inne på den svåra frågan (som vi ovan
gingo förbi) -— när äro två skilda ord uttryck för ett och
samma betydelseinnehåll? I detta sammanhang är det ju
fråga om ordens användning i ett visst konkret fall, icke
om deras allmänna bruk. Och då måste man minnas, att det
betydelseinnehåll, varmed ett ord i en viss användning
faktiskt är förbundet, och som det är avsett att meddela till
den läsande eller hörande, ingalunda är uttömt endast med
det som kan logiskt bestämmas. Betydelsen är här ingen
logisk abstraktion, inte bara en naken idé eller föreställning,
utan en psykologisk realitet, av ofta ganska komplicerad
natur, där sådant som bitoner och associativa tendenser spelar
en stor roll (som med tiden även kan bli bestämmande för
den logiskt bestämbara betydelsens karaktär). Låt vara
alltså, att t. ex. gammalmans tankar logiskt sett är det samma
som gubbtankar — det har dock en särskild färg, leder till
något* avvikande associativa kontakter, och blir därigenom
bärare av ett i viss mån olika betydelseinnehåll. Det får ett
eget värde för en språkbehandling, som syftar något högre
än till ett blott och bart "riktigt" meddelande. På samma
sätt med förtumlad i förhållande till yr, maktbestulen jämfört
med svag, kraftlös. Även det enbart ljudmålande är ett
språkligt värde som bör komma i betraktande, åtminstone när
det är fråga om en mera konstnärlig användning av
språkmedlen (där uttrycksfullheten är högsta lag), t. ex. vid
Strindbergs risslande (om bäcken), hulka (om småvågorna i
stranden) o. s. v.

Slutligen kan en rent tillfällig, mera formell tjänst,
som lånordet gör den talande eller skrivande, giva det
språkligt existensberättigande — åtminstone i detta föreliggande
fall. Han behöver t. ex. ett plural t uttryck för brodd, det
finns inte i svenskan, han gör då ett lyckligt fynd genom att
skriva alla spiror (till en friare utveckling). På samma sätt
Språk och Stil. VIII. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1908/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free