Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
H. GKIJKIt Och O. ÖSTERGREN.
liksom nästan överallt i hans författarskap lätt att igenkänna
i dess egenartade verkan, låter sig ej heller upplösa i några
vissa, avgränsade principer. Vid första anblicken kan man
tycka sig möta idel nyckfullhet. Ett par iakttagelser äro dock
lätta att göra. Det är företrädesvis i i anföringssatser och i
närheten av sådana, som språket närmar sig till det muntliga
talets friare form, men genomgående överensstämmelse därmed
eftersträvas icke annat än någon gång i helt korta satser.
Strax i början av dialoger och yttranden förekomma de flesta
talspråksformerna. För övrigt möta de här och var ini
sammanhanget, enstaka öller helst flera på en gång, avbrytande
följden av skriftspråksformer och med ett kort, men kraftigt
drag av vardaglig realism upplivande illusionen av levande
tal, en illusion, som dock alltid tillika, och i främsta rummet,
bygger på andra grunder än den yttre språkformen. Även i
de berättande delarna förekomma talspråksuttryck anbragta
som färgklickar, vilkas verkan utbreder sig över den närmaste
omgivningen och smälter ihop därmed. Man märker dem
såsom ett kontrast verkande element i skriftspråket, men
övergångarna bli i sammanhanget mer omärkliga än som skulle
synas möjligt när man betraktar dem isolerade i deras ofta
tvärhuggna motsättning.
Vi citera några av exemplen: "Och så gick de ut i
trä-gårn. — Nu ska* du få läsa i Naturens A-B-C-bok, du skall
få veta blomstrens hemligheter och örternas känningar. Men
du får icke fråga, bara höra och svara". Läseboken har här
ändrat alla förekommande talspråksformer till överensstämmelse
med vanligt skriftspråk, men utbytt ’icke* mot ’inte1. —
"Blåvinge gick rakt fram. Så mötte hon en fru. — God dag, sa’
frun. Har du varit hos trädgårdsmästarn i Solglänta? — God
dag, fru, svarte Blåvinge och gick vidare". I den omedelbart
följande lilla dialogen med zigenaren står ’sade’, ’svarade’,
’skall’, men ’inte’. Läseboken behåller ’sa’1 och ’inte’, men
1 Läseboken har annars även förkortningsformen ’sad\ s& i
Silverstolpes ’Oxen och myggan’, där originalet har W; jfr nedan s. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
