Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
11)
ett hos Hazelius genomgående drag. Stundom kan
finkänsligheten synas nästan för kräsen. Vi erinra om de härmed
besläktade ändringarna i det ovan genomgångna exemplet,
där ’min själ’ utbytts mot ’min sann’ och den rad strukits,
som innehöll orden ’den lilla Surret3 Gud’, ön strykning,
som dock möjligen även kunde vara motiverad av önskan att
undvika den kanske alltför tunglästa konstruktionen. En
särskild pedagogisk avsikt hos Hazelius kan man måhända även
spåra däri att han förbigår ett ställe, som handlar om hur
tattare, finnar och lappar äro fruktade som trollkunniga och
hur man brukar kasta eldkol efter dem, när de gå. Även på
ett annat ställe har han av liknande motiv ändrat
Hyltén-Cavallii uttryck. När denne skriver, att jättekornas spår
"synas till och med ännu någon gång om vintern i den djupa
snön i skogarne", så utbyter Hazelius ’synas’ mot ’man tror
sig se’.
En invändning, som från innehållets synpunkt möjligen
skulle kunna göras, vore den, att Hyltén-Cavallii skildring av
trollen endast motsvarar föreställningarna inom delar av södra
Sverge och att den därför, sådan den utan antydan härom
återgives av Hazelius, lätt kunde förefalla andra landsändars
barn något underlig. Det som här skildras som troll är
nämligen väsentligen detsamma, som annars kallas jordbyggare,
underjordiska, smågubbar, vättar, vittrer o. s. v.
De formella ändringarna åsyfta dels att underlätta
förståelsen, såsom då dialektorden ’vall-here’ och ’skepp’
(använt oin en fiskares farkost i en insjö) utbytas mot ’vallare*
och ’båt1, dels att närma språket till den form, som för
utgivaren gällde som riktigast och vackrast, och därmed även
bringa det i överensstämmelse med arbetet i sin helhet i den
mån han fann nödigt. Härvid framträder särskilt hans
strävan efter en mera rent ’nordisk svenska’ än författarens,
som ju redan själv i viss mån rörde sig i en besläktad
riktning. Vi finna således Hazelius utbyta lånord och likaså även
inhemska ord, som fått en, enligt hans mening, oegentlig form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
