- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tionde årgången. 1910 /
188

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

OLOF GJEUDMAN.

viel emfatiskt uttal av svenska ord akö. 2 användes i strid
med de vanliga reglerna. Aven ord, Som under normala
förhållanden erhålla akc. 1, bliva därför undantagsvis uttalade
med akc. .2, ifall man önskar synnerligen starkt framhålla
dem. Ehuru t. ex. skenet, bestämd form av sken, under
normala förhållanden får akc. 1, kan man få höra ett uttal
sådant som "nej, det var visst icke ske1n, utan ske2net". För
att med särskilt eftertryck framhålla den tvåstaviga formen
skenet i motsats till den enstaviga formen sken begagnar man
sig således av akc. 2. Ehuru lekalmen använder akc. 1, kan
man på enahanda sätt få höra en sats som: "nej, ingalunda
leka-men, utan leka-mens" etc. Vid dylikt uttal få ske2net}
leka2men etc. dessutom gärna semifortis på ultima."

Innan jag går in på frågan, liur detta utbyte utav akut
mot grav bör tolkas, måste jag i största korthet bemöta en
invändning av prof. Noreen mot dess användande vid
förklaringen av vårt sätt att akcentuera latinet. Han säger a. st.
sid. 483: "Ett emfatiskt utbyte af akut mot grav torde
därför, om det nu öfverhufvud alls. förekommer i de nejder,
hvilkas språkbruk jag någorlunda behärskar, vara därstädes så
sällsynt, att det omöjligt kan användas till förklaring af
sådana äfven i Mellansverge gängse motsättningar som ämo:
amamus eller amävi : amavisti." Om, såsom prof. Kock
menar, alccentflytt?iingen i fall som amo : amamus bättre
framhä-ves eller ens skall framhävas genom ett sådant utbyte av akut
mot grav som det ovannämnda, och huruvida ett sådant
utbyte kan förklara motsättningar som ämo i amamus, förbigår
jag i detta sammanhang. Här vill jag blott framhålla, att
om det ej så gör, detta icke alls, så vitt jag förstår,
behöver bero därpå, att utbytet .i fråga är sällsynt i Mellansverge.
Prof. Noreen, framhåller själv, att vårt sätt att akcentuera
latinet tyckes i en mängd fall strida snörrätt mot de för
inhemska ord gällande lagarna. Exceptionella fall fordra ju
ofta exceptionella •. förklaringar. Vårt sätt att inhämta latinets
formlära i serier, efter böjningsmönster är ju, från vissa
synpunkter sett, rätt egendomligt, och det är därför, tyckes det
mig, ej så märkvärdigt, om lärjungarna skulle för
inhämtandet använda sig av, från modersmålets synpunkt, just ej så
vanliga hjälpmedel.. Jag vill med detta säga, att ^tt utbyte
av akut mot grav av lärjungen mycket väl kan tillgripas till
hjälp vid inlärandet av latinska formläran, även om han,
vilket säkerligen oftast är fallet, under vanliga förhållanden,
d. v. s. i svenskan aldrig begagnar sig av detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1910/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free