Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGESATSENS BÅDA HUVUDARTER.
207
accenten p& predikatsverbet (= äger), så kan den predikativ
nella innebörden vara tvåfaldig, varvid sammanhanget avgör
vilken betydelse som avses. Antingen kan innebörden då
vara: ’det förhållande i vilket Karl står till boken är att han
äger den (och icke har lånt den el. dyl.)’ =
identitetspredika-tion. Eller också kan betydelseinnehållet vara: ’att Karl äger
boken är sant’ = giltighetspredikation. Denna dualistiska
tolkning är tydligen omöjlig om det exspiratoriskt markerade
predikatsverbet icke har någon självständig betydelse, utan
oavsett tidsaspekt, modus och tempus blott har
predice-rande funktion (ss. vara, bliva). Om ett sådant
predikats-verb betonas, så föreligger endast en giltighetspredikation.
Sålunda innebär satsen söndagen år den första dagen i veckan
ovedersägligen: ’att söndagen är den första dagen i veckan
är sant’ = giltighetspredikation. Det är överflödigt att vidare
illustrera det predikationella faktum vi här angivit. Vi
konstatera blott att vilken predikationell kategori från den
grammatiska (eller logiska) analysens synpunkt en sats än må
representera, så förvandlas den från den psykologiska
analysens synpunkt antingen till en giltighetspredikation eller till
en identitetspredikation, ifall ett morfem i satsen särskilt
utmärkes genom exspiratorisk accent.
Vända vi åter till frågesatsen, så finna vi att denna
satsart från predikationell synpunkt står i paritet med
ickefrågesatser där don exspiratoriska accenten framhävt ett
visst morfem såsom psykologiskt predikat. Ty även här är
ett element särskilt framhållet och därigenom utmärkt såsom
psykologiskt predikat, nämligen det varom den frågande är
okunnig och anhåller om upplysning hos interlokutören. I
frågan äger Karl boken? framhålles predikatsverbet (d. v. s.
blott giltigheten av dess predicerande funktion), i frågan vem
äger boken? framhålles det grammatiska subjektet, i satsen när
ägde han boken? ställes adverbialet i förgrunden, och i satsen
vad äger Karl? markeras objektet. Parallellen med accentuellt
markerade satser av ieke-fråget.yp är otvetydig. Det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
