Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För riksspråket nya verb, som bildats genom
avledning.
Det är väl allmänt erkänt, att det nutida svenska
riksspråket, liksom varje annat levande språk, ständigt behöver
upptaga nya ord, dels för att skaffa lämpliga uttryck för
begrepp, som förut saknat sådana, dels för att angiva finare
skiftningar i betydelse eller stämning och stil, dels för att
åstadkomma tillräcklig omväxling. Hur självklart detta
förhållande än är för våra språkmän, hava de likväl hittills icke
gjort mycket för att lätta och leda det nyskapande, som är
av nöden för svenskans sunda tillväxt. Men kraven på nya
uttrycksmedel måste alltjämt tillfredsställas. Man går därvid
oftast planlöst å stad och griper till vad som tyckes ligga
närmast utan att pröva, om detta verkligen är det bästa och
ändamålsenligaste.
Bland de nödfallsutvägar, till vilka man alltför ofta tar
sin tillflykt, när man vill öka vårt ordförråd, blir
upptagandet av utländska ord utan tvivel den skadligaste. Ty de
främmande orden kunna blott i sällsynta undantagsfall ansluta
sig så nära till det rent svenska ordförrådet, att de bli lika
allmänt och lika fullständigt förstådda som de ursprungligen
inhemska orden. Huru långt vi svenskar redan hunnit på
den fördärvliga lånevägen, och hur ohejdat särskilt våra
tidningsmän i sin brådska inprångla utländska ord, därom kunna
vi lätt övertyga oss. Så t. ex. har ju nyligen författarinnan,
fra Jane Gernandt-Claine i Stockholms Dagblad (Vö 1910)
omtalat, hur en språkkunnig holländsk dam förklarade, att sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
