Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i svensk formlära.
1. Slutartikeln -en.
Svenskan, till skillnad från provinsspråken,
är i sjelfva verket ett ideal, och finnes ej komplett
på någon lokal. Att således "bestämma hvad som
är Svenska och icke blott TJpländska, Westgötska,
Wermländska, eller Skånska o. s. v. är svårt
derföre, att den första ej är någonting redan fixt,
titan oupphörligt fixerar sig, d. ä. lefver.
C. J. L. Almquist.
Utgående från några iakttagelser över Samuel Columbus’
språk vill jag i det följande belysa ett kapitel av svensk
historisk formlära. Det är utvecklingen av "slutartikeln -en",
varmed här närmast menas det -en, som är den normala
ändelsen för best. (nom. och ack.) sing. av starka maskulina
och feminina substantiv och för best. (nom. och ack.) plur.
av neutra: hästen, geten, fåren. Men -en är också ändelsen
för best. sing. av svaga maskuliner på -e: gubben, och för
best. plur. av tvåstaviga neutra på -e: säten, och i äldre tid
kunde -en också användas för att bilda best. plur. till vissa
starka mask. och fem.: fadren, gästren. Dessa olika slag av
"slutartikeln -enu behandlas här i ett sammanhang.
Vad som framför allt blir föremål för undersökningen
är förekomsten av en kortare form -n, vid sidan av den längre
(och ursprungligare) -en, och de betingelser, under vilka den
uppträder. Vi skola finna, att den kortare formen i regel
beror på en yngre synkope av artikelns e. Den yngre
artikelsynkopen är alltså ett huvudämne för undersökningen.
Ett exempel på den är murn < muren.
Språk och Stil. XI. 6!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
