Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sylwan, Otto. Metriska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 OTTO SYLWAN
tade företeelsen inskränkt till ett begränsat område, den
dramatiska blankvärsen. Beckman erkänner ock att udessa
typer äro heller icke alltför talrika i litteraturen".
Att blankvärsen, framförallt i dramat, kan göra anspråk
på större frihet än något annat regelbundet skema, är nn
en erkänd sak, och att Beckman icke framdragit några
liknande exempel från svensk poesi, beror givetvis därpå att
blankvärsen hos svenska dramatiker, Stagnelius och andra, i
själva verket är mera lyrisk än dramatisk till sin karaktär.
Hagberg har naturligtvis med full avsikt närmat sin rytm till
Shakespeares, och gjort rätt däri, liksom han gjort rätt i att
icke taga sig så stora friheter som det engelska originalet.
I de anförda värserna föreligga starka inkongruenser, men de
äro därför ingalunda förkastliga. Tvärtom! De synas mig
med hänsyn till innehållet, som kräver emfas, väl motiverade.
— Jag har anledning understryka detta med hänsyn till
Beckmans slutord i paragrafen: "Vi framhålla ännu en gång, att
varje teori blir otillfredsställande, som nödgas betrakta ställen
av de citerades rang såsom metriskt felaktigatt. Härav
känner jag mig alldeles icke träffad utan instämmer livligt
med B.
Återstår ännu en, i särskild grad praktisk fråga: huru
skola dessa vätser läsas? Beckman vill, i överensstämmelse
med att han ändrar sk em at till s’ / s s s’, läsa sin andra
takt (anapesten) så snabbt, att den rymmes inom måttet för
en normal jamb. Då jag icke erkänner att kvantitativ
likhet eftersträvas inom regelbundna tvåstaviga tak t arter1, kan
jag icke finna något tvång att antaga B:s läsning. Och
praktiskt finner jag att en töjning (tyskarnes "scliwebende
Betonunga) ger bättre tillfälle till den emfas, vilken såsom
antytt måste vara avsedd och motivera inkongruensen. —
Men härmed hava vi hamnat på ett område, där det
subjektiva tycket ger utslaget, och där allt hopp om
samstämmighet följaktligen upphör.
1 Jfr min anförda uppsats s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
