Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTOGRAFISKA REFORMER I SPRÅKIIISTORISK JiELYSXIXG 129
röja yppa’, förr röghia, och röja ’rödja’ och av tälja ’tillyxa’,
förr tälghia, och tälja ’räkna, berätta* "lemna slående bevis
— bland otaliga andra — därpå, att det levande språket icke
det minsta bryr sig om ’ordskillnadsgrundsatsen\ vilken
också blott är en uppfinning av skolmästare,
grammatikförfattare och rättstavningsTärare" — det ser här nästan ut som
om förf. skulle mena att det för det levande språket vore
komplett likgiltigt om t. o. m. samtliga språkets ord bleve
fullständigt liklydande.
Jag tror att språkforskningen av i dag måste se på dessa
saker på ett annat sätt. Noreen har i en föreläsning 1902
med titeln "Ordens död" antydt, att en viktig orsak till ett
ords utdöende kan vara att det med tiden blivit alldeles
liklydande med ett annat ord av vidt skild betydelse. Det
gamla ordet fröd ’groda* har t. ex. dött ut, sedan det genom
uttalets förändring blivit liklydande med frö ’semen’; och på
samma sätt har det gått med torn ’tagg’, tå ’fägata’ o. s. v.
Noreens uppfattning har bekräftats av de modernaste
dialektforskningarna, jag tänker särskilt på de epokgörande
ord-geografiska forskningar, som ha uppstått i Frankrike
omkring den stora Atlas de linguistique de France med den
geniale Gillieron som ledare och föregångsman. Ett av dessa
forskningars intressantaste resultat är just, att homonymin är
en språkförstörande faktor av stor betydelse. I vissa franska
dialekter har gallus ’tupp’ kolliderat i uttalet med ordet för
’katt’, båda heta gat9 följden är att ettdera ordet försvinner.
Vi behöva f. ö. blott tänka på de nyssnämnda tälja och röja:
enligt författaren i Nysta våren var det utan all betydelse att
de två tälja sammanfallit; men tälja ’berätta’ är ju redan ett
dödt ord i talspråket, det finns mig veterligen icke i någon
svensk dialekt; röja ’yppa’ är dödt i dialekterna och är på
god väg att försvinna också ur det högsvenska talspråket.
På liknande sätt förhåller det sig med hjord boskapsjord (jfr
jord ’terra’), det finns inte i dialekterna, lever huvudsakligen
i det högre språket: Kristi hjordy herden samlar sin hjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
