Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Lundin, Erik. Behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan (Fortsättes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHANDLINGEN AV INFINITIVMÄRKET ATT’ I NUSVENSKAN 1 f> 1
Inledning.
Om nusvenskans behandling av infinitivmärket att är
föga skrivet. Någon allsidig framställning av ämnet finns
icke, såvitt jag vet. Av skolgrammatikorna får man
naturligtvis blott knappa och ofullständiga upplysningar.
Brate-Lindvall (Svensk språklära 1907) och Sundén (Sv. språkl. i
sammandrag, 20. uppl. 1912) t. ex. expediera det hela på ett
par sidor; något utförligare är Beckman (Sv. språkl., 6. uppl.
1916). Ett par specialfall ha behandlats i annat sammanhang,
nämligen infinitiven såsom bestämning till verb av R. v.
Kraemer i aOm predikativeta (Pedagog, tidskr. 1896—98; §§
73—79, 101—111, 135—153; ej fullständigt, delvis föråldrat)
samt poesins avvikelser av R. G: son Berg i aDen poetiska
friheten i 1800-talets svenska diktning" (1903) sid. 146 ff. För
framställningen av de fall, där infinitiven kan föregås av *att\
har jag haft god ledning av artikeln "Att" i Svenska
akademiens ordbok och "Nusvensk ordbok" av Östergren
(1915 ff.). Dessa lexika har jag också rådfrågat angående de
särskilda ordens, i synnerhet verberna3, konstruktion med
eller ntan att. Härom lämna de emellertid ofta blott
ofullständiga uppgifter, stundom inga alls (i ännu högre grad
gäller detta om de äldre ordböckerna). F. ö. äro de ju
endast till obetydlig del utgivna.
D& så ringa litteratur rörando ämnet stått mig till buds,
har jag nödgats gå igenom en avsevärd mängd text för att
få det nödiga materialet. Ehuru jag vid excerperingen
bemödat mig att icke gå förbi någon infinitiv utan att söka
förklara, varför den haft eller saknat infinitivmärke, är det
sannolikt, att ett och annat undgått mig, och mer än
sannolikt, att åtskilligt, som skulle varit av värde för
framställningen, tillfälligtvis icke påträffats. Sådana brister äro hart
när oundvikliga på grund av ämnets mångfald och rikedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
