Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Lundin, Erik. Behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan (Fortsättes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
EKIK MNDIN
tion, som vanligen smakar så starkt av tidningsnotiser och
affärsbrev, i allmänhet illa skulle passa i en dikt1.
Vanligast av hithörande subst, äro tillfälle, anledning
(SAOB har, såvitt jag har sett. varken vid detta 1. något
annat subst, något ex. utan att), skäl, rätt(ighct)y plikten,
friheten, mödan, äran, glädjen, nöjet, godheten och vänligheten
(således subst., som mycket ofta konstrueras med
infinitivattribut; jfr § 33). Blott hos Strindberg har jag funnit
tillstånd, panna. behov, modet och hemligheten.
Somliga stå alltid i bestämd, andra alltid i "allmän"
form; ren inf. efter samma subst, i både bestämd och
allmän form tycks aldrig förekomma (Berg har dock i poesi
träffat ’tager mig frihet’ + ren inf.).
Inf. står alltid efter och i regel omedelbart efter subst.
Blott sällan inskjutas bestämningar (jfr § 39), ex. ’I det vi
hafva äran genom närslutna cirkulär sätta Er i kännedom
om Aff. 186, ’Vi hafva alla haft anledning inom vår
umgängeskrets iakttaga K-k 168.
Predikats verbet är i det övervägande flertalet fall ha
(ibland få, giva, vara och andra med snarlik betydelse).
Ej sällan står ett annat att i närheten (jfr § 40).
Ex.: ’De, som icke haft tillfälle hämta sina kort’ Ups.
276 (jfr NI 37, K-k 158). ’saknat skälig anledning antaga, att
Jur. 39 (men ex. ib. 15 ’anledning att’. Hos Kock
mycket ofta utan att, ex. 148, 151, 155 osv.; C. "Språk i
språket" I 24). ’Vi hafva intet skäl betvifla att Ups. 265.
’man har rätt vänta att Grapengiesser i "Det nya Sverige"
1918 s. 397 (K-k 90). ’Har jag nu rättighet antaga att Sb
598. ’Härmed har jag den sorgliga plikten meddela att~N.
N. ~ avled St.T. 344. ’Att ~ N. N. ~ avled ~ hava vi den
smärtsamma plikten tillkännagiva’ (ex. St.T. 334, Ups. 266.
Nästan alltid så i dödsannonser med dylik formulering.
Liknande i Aff. 184). ’jag tager mig friheten anhålla om er
dotters hand’ Vårt språk V 115 (likn. Aff. 14, 158). ’gjorde sig
1 Jfr § 16 not? 2. — Även i finlandssvenskan utelämnas att
stundom efter adj. och subst. Detta stämplas av Bergroth (§ 159)
som en MosedM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
