Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. II. Rytm och röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
OLOF (1.1 ERDMAN
Risberg icke är nüjd med. Strykes det blir versen trokaisk
som alla de följande verserna.
I ett föredrag i Språkvetenskapliga sällskapet i Uppsala
förra terminen vågade jag mot denna Risbergs åsikt om
Skidbladnerversen utom annat invända att den i mitt tycke
blev avgjort sämre om så ströks, så mycket sämre att Tegnér
om lian från början icke liade haft det ordet framför kraftig
t. o. m. skulle ha kunnat infoga (|et vid omläsning för att
få raden att klinga bättre.
I sista häftet av Språk och Stil sid. 118 har nu
Hjelmqvist påpekat att Tegnérs bägge egenhändiga manuskript av
Skidbladner ha så kraftigt och att dess första vers säkerligen
är tagen från Oehlenschlägers dikt Mine Mestere som är
genomgående jambisk. Att så är äkta är således höjt över
varje tvivel. Av Hjelmqvists yttranden i övrigt citerar jag
blott det som intresserar mig mest i detta sammanhang: "På
mig har det [det jambiska anslaget i Skidbladner] aldrig
verkat stötande". Stötande har tydligen inte heller Tegnér
funnit vare sig denna begynnelsevers eller begynnelseverserna
i Svea. Om "oegentligheterna" i dessa senare säger Götlind
anf. st., efter sin förklaring av varför vi ej lida av dem:
"Men jag tror nog, att varje läsare uppfattar dem i alla fall".
Det tror jag ock men jag skulle också tro att en vanlig
läsande — dock utan att därför stötas — känner
inkongruensen något mera först när han börjar tredje raden:
Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer,
ur skuggan -av min dal jag ägnar dig en sång.
Att han kan göra det då är ju naturligt. Det är ju först
här dikten börjar med svag stavelse som versöppnare. En
annan fråga är om en vanlig läsare märker att de två
begynnelseraderna låta den första höjningsstavelsen följas av
två sänkningstavelser, men övriga höjningsstavelser av blott
en sänkningsstavelse. Någon klar uppfattning skulle jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
