Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
KAT. BECKMAN’
s& kan jag mycket väl säga Jag har slagit sönder ett glast
nämligen om både det ena och det andra, både agens och
actio är en nyhet för meddelandets mottagare. Men om redan
actio, närmast dess resultat (actum) det söndriga glaset,
antages vara bekant, så heter det långt naturligare Det är jag,
som har slagit sönder (det där) glaset. Om bådadera äro nya.
så hävdar agens sin bättre rätt till subjektsställningen. Men
om agens är det väsentligen nya, så eftersträvar språket
uttryckssätt, som placera det inom satsens Mpredikatsdelu.
Med oklarheten om subjekt och predikat sammanhänger
oklarheten om attribut och predikat, om bisats och huvudsats.
Till de begrepp, som Wundt använder såsom om de vore
alldeles allmänt bekanta, men som icke dess mindre äro i hög
grad i behov av en definition, hör begreppet underordning.
Skillnaden mellan attribut och predikat ligger alls icke i
närvaron eller frånvaron av en verbal kopula, den ligger däri.
att predikatet normalt tillhör det nya, som man talar om3,
medan attributet tillhör det givna, som man ta8lar om. Om
vi hade stannat på det stadium, då man sade mannen stor i
stället för mannen är stor, så hade detta knappast utgjort
något hinder för vare sig Plato, Newton eller Kant att uttrycka
sina tankar. Men inom grammatiken är motsatsen mellan det
givna och det nya mellan mannen är stor och den store mannen
en i högsta grad konstitutiv skillnad.
Svårigheten att få grepp om saken ligger kanske däri,
att Wundt tänkt sig definitioner, soin skulle kunna vara
tilllämpliga på alla fall. Men sådana låta sig icke finna.
Attributet är adet specifika uttrycket" för en tankeförbindelse
mellan substantiv och ett annat ord, som redan är färdig och
av något skäl tages upp till omnämnande. Ett av de viktigaste
skälen är, att man behöver en begränsning, ett avskiljande av
vissa omfångselement inom den grupp, som substantivet
betecknar. I Kan red på den svarta hästen ligger ju detta klart.
Andra skäl kunna ju också finnas, t. ex. kontrasten. Det är
denna, som ligger till grund för en konstruktion som denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
