- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
4

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adlersparre, Sofia Adolfina - Agandeka - Agda, dotter till en krämare i Wadstena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sofia Adlersparre bland annat följande: “Det är
kompositionen, uttrycket, skönhetslinien, man
måste beundra hos Rafael, ej färgspelet, och då Sofia
Adlersparre lyckats kopiera honom bättre än hon
lyckats kopiera Cigoli, som var mera kolorist, så
antyder det på högre konstnärssinne, än om hon
lyckats kopiera den sednare, men ej den förre.“

Fröken Adlersparre vistades under sednare
åren af sin lefnad inom fäderneslandet, egentligen
i hufvudstaden, der hon var bosatt. en
som norden – vi kunna ej nog upprepa det –
är ett land för beundran af skön konst, icke för
belönande af densamma, så voro den stora
konstnärinnans omständigheter långt ifrån goda,
framför allt sedan en långsamt tärande, en grym och
obotlig sjukdom hos henne innästlade sig, tog
öfverhanden och långsamt, blott helt långsamt,
såsom denna sjukdom alltid gör – plågade henne
till döds. Hon hade just hunnit den ålder och
kommit i den tur, att hon blef förklarad
pensionsmessig i Litteratörernes och Artisternes
pensionsförening
; och en vän bar till henne, på
hennes plågobädd, det första qvartalet, det enda hon
fick uppbära, ty hon afled några få dagar derefter.

Agandeka var enligt de gamla nordiska
sagorna en ung och fager konungadotter från
Westergöthland. Hennes fader, konung Starno, var
samtidig med den vidtberömde skottske hjelten
Fingal, som under ett af Starnos vikingatåg till
Skottlands kuster tillfogat honom ett svårt nederlag.
Detta kunde den stolte småkonungen aldrig
glömma, men då han ej vågade möta sin tappre
fiende i öppet slag, låtsade han trogen vänskap
och inbjöd honom till besök och gästabud i
Westergöthland samt lofvade honom sin dotter, den
fagra Agandeka. Fingal infann sig utan tvekan
åtföljd af sin tappra kämpaskara, men Starno
traktade efter hans lif och ställde försåt för
honom i skogen vid en till den höge gästens ära
anordnad vildsvinsjagt. Emellertid hade
Agandekas hjerta upptändts af kärlek till den stolte
kämpen från Morwen, hvarföre hon i tysthet
varnade honom för mördarne i skogen och
anropade hans beskydd mot hennes faders vrede.
Fingal framgick oförskräckt genom skogen med
sina kämpar, och de snart framrusande mördarne
föllo alla för de tappre skottarnes svärd. Då
Starno erhöll kunskap härom genom sina från
jagten återvändande svenner, uppflammade han
af häftig vrede och utropade: “för hit Agandeka
till hennes älsklige konung af Morwen! Hans
hand är fläckad af mitt folks blod; hennes ord
hafva icke varit förgäfves.“ Då den bäfvande
Agandeka inställdes för sin stränge fader,
genomborrade han utan förbarmande hennes sida med
sitt svärd. Då kastade Fingal en blick på sina
kämpar, striden började ånyo, Starno och hans
krigare stupade; men den bleknade mön lät Fingal
bära ombord på sitt snabbseglande skepp och
uppkastade efter sin ankomst till Skottland hennes
förtidiga graf vid Ardwens strand.

Agda. Olof Tyste och Liten Agda är en
tilldragelse från Gustaf I:s tid, hvilken Pontin
ett så verkligen hjertrörande sätt har behandlat
i sin bok Förr och nu i Wadstena, att den väl
förtjenar att här återgifvas. Det är dock endast
sjelfva fakta, sjelfva detaljerna, vi här gå att
anföra, emedan det trånga utrymmet i ett arbete,
sådant som detta, förbjuder all vidlyftigare
utläggning. Dock tro vi, att sjelfva framställningen
af händelsen, sådan den timat, skall, äfven
afklädd alla vältalighetens blomster, i sig sjelf
ega nog poesi, för att tala till ett och annat
hjerta.

Agda, dotter till den rikaste, snålaste och
högfärdigaste krämaren i Wadstena, under denna
stads mest lysande period, älskades af en
yngling vid namn Olof, som äfven var af henne
älskad tillbaka. Fadern till flickan sade ett bestämdt
nej och förbjöd friaren sitt hus. Denne gick då
så sluten inom sig sjelf, så blek och tyst vorden,
af den tärande hjertesorgen, att han af alla fick
benämningen Olof Tyste.

Dock, icke nog med att Agda af sin far
skiljdes från den hennes hjerta valt, han ville
äfven tvinga henne att äkta en annan, för
hvilken hon kände afsky, men som hade faderns
bifall, derföre att han var rik. Agda vägrade
bestämdt; och då fadern, häröfver uppretad,
förelade henne valet mellan att gifta sig med den
han åt henne utsett, eller gå i kloster, valde hon
utan tvekan det sednare och ingick i det nära
staden Wadstena belägna, då så ryktbara
Brigittinerklostret, der hon genast började sitt
noviciat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free