- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
19

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Appelbom, Ingrid - Arfvedson, Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Den ömsinte mannen, som, ehuru
fästningskommendant, ej visste att fosterlandets intressen
måste tagas i betraktande före familjens, blef
utan nåd och miskund arkebuserad, d. 10 Nov.
1677. Enkan erhöll dock, af kunglig gunst och
nåd, 400 daler silfvermynt i hemmansräntor till
årligt underhåll för sig och barn.

Arfvedson, Anna. Bland minnen från tredje
Gustafs tid utgör mamsell Arfvedson ett, och
kanske icke bland de minst intressanta. Hon var sin
tids Pythia, det orakel, från hvars – om icke
rykande håla, så åtminstone mystiska boning en
hel hop orakelsvar utgingo. Hon var nemligen,
såsom många torde veta, det adertonde århundradets
största spåqvinna i Sverige.

Då det beklagligen är hos mången menniska
en medfödd svaghet, att ej i lugn kunna låta tid
och händelser hafva sin gång, utan de nödvändigt
vilja lyfta en flik af framtidens slöja, för
att med ett nyfiket öga titta derinunder, så var
mamsell Arfvedson mycket anlitad och det, sedan
hon kom riktigt i ropet, mest af den förnäma
verlden. Och då det nu hände sig, ja – mer
än en gång, till följd af hennes skickliga spioneri
på andras förhållanden, att hennes förutsägelser
gingo i fullbordan, så växte ryktet om hennes
siareförmåga i jemnbredd med guldet, som man
hopade omkring henne. Man påstår att sjelfva
den snillrike konungen skulle gjort henne ett
besök, för att få veta sina kommande öden.
Detta var ej långt före hans död. – Hon vågade
visserligen icke tala rent språk, om hon ock visste
aldrig så mycket om den i hvälfning varande
mordplanen, det behöfver ej heller en profetissa;
ty ju mer hon i halfbegripliga ord och mystiska
bilder invecklar sina svar och förutsägelser, ju
bättre låta de för den nyfikne frågaren. Men
det påstås dock, att hon skulle hafva varnat
konungen för Mars månad, samt för en man i röd
väst. – Mamsell Arfvedsons födelse- och dödsår
är ej uppgifvet.

Följande spådomar af henne taga vi oss friheten
omnämna: Den snillrike Carl Aug. Ehrensvärd
gick också en dag till henne jemte sin vän,
general-amiralen Trolle. Sedan hon en stund
under djupt begrundande skådat i kaffekoppen,
sade hon båda hvilka de voro och förespådde
Ehrensvärd att han skulle blifva Trolles efterträdare,
något som ej syntes troligt, emedan Trolle
var vid fullkomligt god helsa och Ehrensvärd ej
stod honom närmast i tur. Det slog likväl in.
Trolle dog efter ett års förlopp, och ett
konvolut, som konung Gustaf III före sin afresa till
Italien efterlemnat, med påskrift att det skulle
brytas i händelse af Trolles död, befanns innehålla
Ehrensvärds utnämning till general-amiralsembetet.

Då konung Gustaf III en afton i December
1788, i sällskap med grefve Jakob De la Gardie,
besökte mamsell Arfvedson, som bodde i ett litet
rödt trähus i en gränd vid Regeringsgatan, nära
Johannis kyrka, låtsade hon ej känna konungen,
utan kallade honom, liksom hans sällskap, herre,
spående länge ur kaffesumpen om bref, lycka i
kärlek och mera dylikt. Slutligen yttrade hon:
“Akta er för den herrn ni möter i afton med bar
värja, han traktar efter edert lif.“ – “Vi
bortgingo“, berättar De la Gardie, “kort derefter.
Det var nära 12 om natten. På Regeringsgatan
möttes blott brandvakt och två gamla käringar;
men konungen var i en egen ångest och sade ofta:
“det är besynnerligt, högst besynnerligt“. Och på
D:s anmärkning, att spådomen helt säkert ej skulle
gå i fullbordan, upprepade konungen ofta: “Ja,
men hon har sagt mig så mycket, som slagit in.“

I en af slottstrapporna möttes nu en hofherre,
som kom från en supé hos hertiginnan och som
hade en bar värja under kappan, hvilken syntes
i det han aftog hatten för monarken. Denne
häpnade, men erhöll på sin fråga den förklaringen,
att mannen en gång blifvit i L*** öfverfallen och
från den stunden aldrig gått i skymningen utan
med bar värja, redo till försvar. Gustaf yttrade
då, med märkbar brytning i rösten: “Ja, men
Gud bevara mig, det är väl skillnad på L*** och
Stockholm. Stick in er värja“. – De la Gardie
säger sig vara säker på att denna person aldrig då
tänkte något ondt mot konungen, men är ej viss
på hvad som sedan alstrades i hans sinne, då
han märkte sig misstänkt och följd af spioners
uppmärksamhet.“ Efter mordanfallet på Gustaf
III blef personen på konungens misstankar
arresterad, och han befanns då hafva varit en bland
de tre som lottade om äran att bli konungamördare;
han var kapten vid gardet, anställd vid
konungens hof och hette Adolf Ludvig Ribbing.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:53:43 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free