Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Backman, Anna Elisabeth - Bagge, F. E. - Bagghufvud, Anna Charlotta Juliana - Banér, Ebba Margaretha - Banér, Sigrid, dotter af riksrådet Eskil Isaaksson B. till Wenngarn - Banér, Sigrid, dotter af riksrådet Gust. Axelsson B. - Barck, Lovisa Albertina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silfverljusstakar, på hvilkas fot är anbragt
inskriptionen: Till Gefle stads stora kyrka af
Varfstimmermansenkan Anna Elisabeth Berglund, född Backman,
1864. – Återstoden af donationen kommer,
äfven med gifvarinnans bifall, att användas till
grundfond för inköp af en orgel för goss-skolans
sal.“
Bagge, F. E., mamsell, testamenterade 1833
till Clara församling i Stockholm 3000 rdr rmt,
deraf räntan får af pastor efter godtfinnande
användas till gåfvor åt fattiga inom församlingen.
Bagghufvud, Anna Charlotta Juliana, blef 1786
gift med ryska öfversten Gustaf Fredrik Adlerberg,
som dog 1794. Såsom enka utnämndes hon till
förestånderska för adliga jungfrustiftet i S:t
Petersburg och dame d’honneur af S:t Catharinas
orden. Hon var född 1760 och lefde ännu 1806.
Banér, Ebba Margaretha, dotter af
generalguvernören öfver Skåne, Halland och Blekinge,
fältmarskalken Gustaf B., blef gift 1711 vid 39
års ålder med riksrådet och Åbo akademis
kansler, Ernst Johan Creutz. Hon dog 1736 och var
enligt loftalet öfver henne “en fru af det gamla
Banérehuset, i hvilkens hjerta bodde så mycken
gudsfruktan, dygd och ära, att hon i sin tid
räknades för ett mönster af allt detta uti sitt
ädla kön.“
Banér, Sigrid, dotter af riksrådet Eskil Isaaksson
B. till Wenngarn, blef först gift med riksrådet
Måns Carlsson till Eka, som lefde
1489–1500, och andra gången med riksrådet Nils
Eriksson Gyllenstjerna. Hon var moder till tvänne,
hvardera i sitt slag märkvärdiga svenska fruntimmer,
nemligen i första äktenskapet till Cecilia,
Gustaf Wasas moder, och i andra till Christina
Gyllenstjerna, Sten Sture d. y:s gemål. På
Christian Tyranns befallning blef Sigrid stoppad i en
säck och kastades så i vattnet, men uppdrogs
med lifvet på några danska förnämas föreställningar
och mot sin egendoms afträdande. Jemte
sina slägtingar insattes hon 1521 af Christian
Tyrann i fängelse uti Blå Tornet i Köpenhamn,
men blef lösgifven efter tvänne års förlopp, och
dog sedan 1528 på Gäddeholm samt begrofs i
Trosa kyrka. Hennes broder Knut och halfbroder
Nils Eskilssöner B. blefvo halshuggna 1520,
den förre på Lindö gård i Finland vid en stor
sten utanför porten, och den sednare utanför
Raseborg i Finland. Om Christina Gyllenstjerna
och Cecilia, se dessa ord.
Banér, Sigrid, dotter af riksrådet Gust. Axelsson
B., som år 1600 blef halshuggen i Linköping,
föddes på Djursholm 1592 och var nionde barnet
af fjorton syskon. Sigrid var läsgirig och
gjorde egenhändiga anteckningar om sina
förfäder och syskon. Hon vistades merändels hos
sin äldre syster Anna, som var gift med
riksskattmästaren Gabriel Oxenstjerna, och efter
deras död 1656, då de båda afledo, vårdade hon
sig mycket om deras och sina öfriga syskonbarns
uppfostran. Hon dog ogift 1669, sedan hon förut
(1653) skänkt tvänne frälsehemman till ett stipendium
åt theologie studerande vid Upsala akademi.
Stipendiet utgår årligen med 148 rdr 25 öre rmt.
Barck, Lovisa Albertina, mera allmänt känd
under benämningen grefvinnan Tawast, är en
person, som väl förtjenar en plats i minnets tempel;
många hafva erhållit den för mindre förtjenster,
än dem hon verkligen egde. Ty om det är en
förtjenst, att från rangens och rikedomens
solbeglänsta höjder blicka ned i de skuggiga dalar,
der fliten mången gång kämpar mot ett oblidt
öde och missgynnande omständigheter, så egde
grefvinnan Tawast i hög grad denna förtjenst. –
Hon var en bland dem – kanske beklagligen
ganska få – som icke kunna känna sig fyllest
glada och lyckliga, om de ej få meddela af sin
glädje och lycka äfven åt andra, åt dem af sina
medmenniskor, som blifvit i detta fall sämre
lottade. För sina vänners nöje och trefnad gjorde
hon mycket; dock torde detta vara af mindre
betydenhet, än det, som hon gjorde för obemedlade
artister, dem hon med all ifver både
uppsökte, gynnade och understödde. Hennes boning,
i alla hänseenden en glädjens boning, stod
beständigt öppen för de sköna konsternas och för
litteraturens idkare, liksom hennes hjerta för
nödens klagan och hennes hand för de fattiga,
hvilka aldrig förgäfves anropade henne.
Lovisa Albertina Barck var en bland framl.
presidenten grefve Nils Augustin Barcks många
sköna döttrar, hvilka i sin första ungdom
skördade så mycket smicker, från läppar, nu längesedan
förstummade af döden, de flesta åtminstone.
Fröken Lovisa Albertina gifte sig dock ej förrän
1823 i sitt lifs högsommar, och det med en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
