- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
43

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bock, Carolina Sofia - Boije, Albertina Wilhelmina - Boije, Margaretha - Bolksdotter, Gerdika - Boman, A. - Bonaparte, Christina - Bonde, Bothild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visserligen ännu kunna uppträda, ty hon har
helsa och vigör som en knappt femtioårig, och
hvad minnet beträffar, har det ännu ej börjat
svika henne. Men hon påstår sjelf, att publiken
bör hafva ledsnat vid henne – något som visst
ej är förhållandet, men som hvarje offentligt
uppträdande person känner – eller inbillar sig, vid
ålderdomens annalkande. Också må vi ej
förtänka den i så många år flitigt sträfvande, att
hon en gång velat sätta sig i ro och njuta sin
frihet.

Boije, Albertina Wilhelmina, testamenterade
som enkefru Wildt till Nikolai församling i Stockholm
ett hus vid Westerlånggatan, som år 1855
såldes för 18,075 rdr, hvaraf räntan skall användas
till 5 pensioner åt fattiga borgarenkor inom
församlingen.

Boije, Margaretha, dotter af öfversten Hans
B. af Gennäs, blef första gången (1620) gift med
öfversten Henrik Horn af Kanckas och andra
gången med riksrådet och generalen Arvid
Forbus. Hon var en intim vän med Ebba Brahe,
älskade vitterhet och samlade folkvisor. I
personalierna öfver henne yttras: “Fru Margaretha
har sina gudeliga meditationer uti sång på
melodi ställt, som efter henne lemnade äre,
dermedelst hon äfven i sin dödsberedelse sin själ
från denna verlden till det himmelska skilde och
transporterade.“ Hon dog 1668 och ligger
begrafven i Riddarholmskyrkan, jemte hennes
sednare man, båda uti präktiga kopparkistor, prydda
med deras vapen.

Med Horn hade hon trenne söner, deribland
Göran, som 1656 drunknade vid Drottningholm,
tillika med sin fästmö. I sednare giftet hade
hon en dotter och en son, Jakob Forbus, som i
unga år blef ihjälkörd.

En Margaretha Boije, dotter af knekte-höfvidsman
Nils B., förbjöds 1642 af konsistorium i
Åbo tills vidare sakramentet, för det hon låtit
taga ett dödt barn ur benhuset i Perno kyrka
och lägga det på en äng, i afsigt att väcka
misstankar mot en skräddares hustru, med hvilken
hon kommit i oenighet, att hafva mördat detsamma.

Bolksdotter, Gerdika, blef enligt Rhyzelius
år 1403 vigd till abbedissa i Wadstena kloster,
sedan den första abbedissan derstädes Ingegerd
Algotsdotter blifvit afsatt för sina lösliga seder.
Gerdika afsade sig tjensten 1422 och dog 1438.

Boman, A. Den 2 Maj 1863 skänkte
mamsell A. Boman med varm hand till Upsala
universitet 15,000 rdr rmt, att utgöra en fond för
trenne stipendier, dels till förmån för afkomlingar
af aflidne prosten Blixén, dels för medicine
studerande. Med det ena stipendierummet afses
särskildt att uppmuntra studiet af ögonsjukdomar.
– På aftonen samma dag den vackra gåfvan
öfverlemnades, uppvaktades mamsell Boman
med serenad af medicine studerande.

Bonaparte, Christina. – En hvar, som
varsnar detta namn bland vår samling af anteckningar
öfver svenska qvinnor, kan ej annat än
med skäl förundra sig öfver att finna det här.
Christina Bonaparte, en dam lika besynnerlig till
sin personlighet, som fallet är, att hon kan räknas
bland Sveriges qvinnor, har emellertid ganska
riktigt under någon tid – d. v. s. ett par år
– tillhört vårt land. Förklaringen härpå lyder
som följer:

Christina var dotter af en bland franske
kejsaren Napoleons bröder, prinsen af Canino
Lucien Bonaparte. Hon blef 1818, i Rom, gift med
en svensk, grefven och kommendören Arvid Posse,
reste med honom till Sverige och bodde någon
tid med sin make på hans egendom Fogelvik i
Kalmare län. Af hvilken orsak oenighet uppstod
mellan makarne är ej kändt, men skiljda blefvo
de, 1820, således efter endast två års äktenskap.
– Den unga grefvinnan gifte sig sedan med två
engelsmän, en efter annan; först med sir Charles
Wyse, som blef engelsk minister i Athén, sedan
med lord Dudley Stuart, som dog i Stockholm
på 1850-talet. Men till det ovanliga med denna
dam hörer, att hon ingendera gången blef enka,
utan skiljd vid alla sina tre männer.

Bonde, Bothild, dotter af Bondeättens
stamfader Thord Bonde, var egentligen ingen svensk
drottning, men hon var dock, att börja med, en
svensk qvinna och blef efter döden ett svenskt
helgon. Af en mycket förnäm slägt, blef hon
förmäld med den utmärkt sköne, men lika
utmärkt lättsinnige danske konungen Erik Ejegod,
som snart ledsnade vid hennes sällskap och fann
mera nöje i umgänget med andra fruntimmer.
Fördragsam, ända till öfverdrift, påstås drottning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free