- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
98

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christina, den store Gustaf Adolfs dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett enda undantag härifrån gjorde hon dock
med en ung och skön fröken, vid namn Ebba
Sparre
. Denna vann en synnerlig nåd för
Christinas ögon, från det hon lärde känna henne,
och denna sin qvinliga gunstling ville hon sedan
öfverallt hafva med sig; dock var detta under
drottningens sednare regeringsår.

Det var d. 8 Dec. 1644 som Christina sjelf
fattade spiran, men hon kröntes först flera år
derefter, nemligen d. 20 Okt. 1650, och det i
Stockholms Storkyrka, till stor ångest och
ledsnad för menigheten, som vid valet af denna plats
förespådde idel olycka, då aldrig förr någon
svensk konung blifvit krönt utan i Upsala
Domkyrka; dess regering skulle eljest icke blifva lång.
Förhållandet blef ock verkligen sådant –
Christinas regering blef af kort varaktighet. Dock
– antingen visste drottningen redan sjelf, att
så skulle blifva fallet, och önskade det, eller ville
hon visa sig så upphöjd öfver all vidskepelse,
att hon ej frågade efter folkets mörka
förutsägelser. Nog af, att hon kröntes i Stockholm,
och det såsom Sveriges konung.

De många, olika, stora, kostsamma, och
särdeles lysande högtidligheterna vid denna kröning
skulle här blifva alltför vidlyftiga att omtala,
ehuru det visst eljest kunde låta sig göra, enär
de flesta historieskrifvare hafva till punkt och
pricka beskrifvit dem. Endast det vilja vi nämna,
att dessa högtidligheter, som d. 20 Oktober 1650
togo sin början, icke slutade förrän d. 27 Januari
derpå följande år, emedan hvarenda familj af
högadeln ansåg sig förpligtad, eller berättigad,
hvilketdera det nu var, att genom
tillställningar och fêter i sina hus bidraga till
höjandet af glansen och glädjen vid detta storartade
tillfälle.

En så dyrbar och lysande kröning hade
man i Sverige aldrig sett, alltsedan Erik XIV:s
tid; men den gladde ej nationen; tvärtom
klagade denna, nu, såsom då, öfver det oerhörda,
dåraktiga slöseriet och öfverdådet.

Hade Christina blifvit krönt på samma tid,
som hon mottog regeringen, helt säkert hade
det då aflupit med mindre kostnad. Men då,
för krig och oroligheters skull, det kom att dröja
så länge, så blef det någonting helt annat än
hvad det kunnat blifva; ty Christina hade under
de sex åren förändrat sig i mycket, visst icke
till sin, eller rikets fördel.

Vid sitt äntrade till regeringen var den unga
drottningen blygsam, sedesam, arbetsam, tarflig,
samt hatade allt onödigt prål. Sedan blef hon
uppblåst, oblyg, slösaktig, till en oförsvarlig grad,
samt älskade prål och prakt mer än skäligt var.
I stället att förr stiga upp nästan med solen –
om vintern kl. 5 på morgonen – för att
sysselsätta sig med nyttiga studier och gå tidigt till
sängs, efter en dag af verksamhet för landets
väl, började hon snart att, enligt andra
regenters sed, göra dag till natt och natt till dag, så
att hon lade sig till hvila ungefär vid samma
tid, som hon förr hade börjat sitt dagsarbete,
hvilket lif ingalunda kunde vara för helsan
nyttigt. Och då härtill kom, att hon nu mera
sällan visade sig i rådet och tog allt mindre och
mindre del i rikets angelägenheter, samt egnade
sin mesta tid åt de utländska lärda och de
lycksökare af alla nationer, som trängdes omkring
henne, som genom sitt smicker förvirrade henne
och gjorde henne så småningom allt mera döf
för pligtens och förnuftets förenade röster, så
kunde svenskarne ju icke annat än af innersta
hjerta beklaga den förändring, som med henne
föregått.

En oerhörd mängd af friare hade, snart sagdt
alltifrån den namnkunniga Wasadotterns
barndom, anmält sig, dock utan att ernå sitt mål.
Vi vilja deribland nämna de danska prinsarne
Fredrik och Ulrik, kurfursten af Brandenburg
Fredrik Wilhelm, Johan, konung af Portugal,
Philip, konung af Spanien, österrikiske kejsarens
son, som då var konung af Rom, Ladislaus,
Polens konung, Johan, prins af Österrike, Sigismund
Ragocci
, grefve af Cassovien, Ferdinand, konung
af Ungern, samt kurfursten Carl Ludvig af Pfalz.
Vidare den spanske konungens son, prins Juan
af Austria, hvars far redan friat och fått korgen,
så en engelsk prins och slutligen den polske
konungens båda yngre bröder, Johan Casimir och
Casimir Sigismund, den ena efter den andra.

Många bland dessa friare hade redan af
förmyndarregeringen af en eller annan orsak blifvit
afspisade; de öfriga afskedade drottningen sjelf,
under förklaring, att hon ville förblifva oförmäld.
Hon bad slutligen sina herrar råder förskona

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free